Roliga förlossningshistorier?

Barn nr 3 i ordningen blev igångsatt då jag hade förvärkar i 10 veckor och min ork tog slut helt enkelt. V 38 och var inte redo att föda så det drog ut på tiden efter ca 46timmar med värkar och endast 7 centimeter öppen och smärtor som gjorde att mitt medvetande började svikta. Morfin serverades i stora lass. Fick inte ta epidural pga blödarsjuka.

Till historien jag ligger och skriker om jag minns rätt eller så var jag bara halvt som halvt vid medvetande, runt mig står pappan till barnet och 2 i personalen, dörren öppnas  in kommer 5 grön klädda personer eller va de kanske blå klädda, en ställer sig ca 20cm från mitt ansikte och gestikulerar med armar och händer samtidigt som hon talar till mig. Hon pratar som i en film där scenen går så där lååååångsamt filmat i slowmotion. 

Duuuuu haaaaar tiooooo miinuuuuuuuuuuter påååååå diiiiig annnnars bliiiiiir deeeeet sniiiiiiiiiiiiit.

Jag ser mig desperat runt i rummet, alla andra rör sig normalt så jag utgår ifrån att kirurgen som nu hotar med snitt är förlåt ordvalet, efterbliven och den människan ska skära upp buken. Jag försöker kalla på hjälp men ingen verkar se det jag ser.

På 4min öppnas jag 3cm och krystar ut barnet som fångas i lyra, snacka om viljekraft.

Så här i efterhand förstår jag ju att jag var hög som ett hus haha