Roliga förlossningshistorier?

Kanske inte så roligt, men väldigt olikt hur jag skulle bete mig i ett normalt tillstånd. Redan från början så kände jag att jag inte klickade med min uska, hon var av den gamla skolan och hade varit med sedan mammorna låg i en sal, bebisarna i en annan och det ammades prick var fjärde timme. Hon hade liksom inställningen att det skulle göra ont att föda barn, bit ihop, håll käften och tryck ut ungen.

Så varje gång uskan, Lena kallar vi henne, lämnade rummet så började jag snacka skit om henne till barnmorskan "Ulla". Fast övertygad om att Ulla tyckte lika illa om Lena som jag gjorde, så klargjorde jag för henne att jag tyckte så synd om henne för att hon var tvungen att jobba med Lena. Lena var ju en riktig surkärring och det hade varit så mycket bättre om jag började jobba på förlossningen som Ullas uska, för vi kom ju så bra överens och Ulla var så himla duktig på att förslösa barn, så henne ville jag jobba med.

När Lena sen var i rummet med oss så tittade jag ofta menande med avsky, först på Lena och sen på Ulla för att liksom bekräfta att henne gillar vi inte! Sen kom den stackars stressade narkosläkaren och skulle sätta en Eda på mig, och där sprattlade jag omkring som en strandad val i sängen när värkarna avlöste varandra. Då blev dumma uskan Lena hård mot mig och sa till mig att ligga still om jag ville ha bedövningen, samtidigt som hon försökte hålla fast mig. Arg blev jag och började vifta och skrika mindre snälla ord mot Lena, och nypa henne i armen, samtidigt som jag skrek till Ulla att hon skulle slänga ut den där käringen till uska från min förlossning!

Trodde hela tiden att jag var diskret och att Lena inte märkte att jag avskydde henne, men det förstod jag senare att jag inte varit. Däremot så bekräftade Ulla faktiskt senare att Lena var lite av en kärring, men en duktig kärring.. ;)