Roliga förlossningshistorier?

V 38+1 gick vattnet, jag hade inga värkar och tyckte sambon var fånig som stressade upp sig och sa att vi måste åka in, det skulle ju inte komma något barn än, jag skulle ju gå över två veckor! Men för att lugna honom så packade jag ihop en väska med grejer till mig och barnet medans sambon sprang som en yr höna för att få med resten. I bilen, på den åtta mil långa resan in till förlossningen surfade jag på telefonen och hittade en sida med saker man INTE ska säga till sin partner när hon föder barn, något jag skrattade gott åt och glatt läste upp för sambon medans han blev allt mer stressad bakom en bil som höll stadiga 60km/h utan chans att köra om. När vi väl kom fram blev jag minst sagt överraskad när vi fick ett rum och skulle stanna, man ska ju bli hemskickad minst en gång innan man får stanna! Två timmar efter vi kom in började jag i alla fall förstå att det nog var ett barn på väg i alla fall, ONT gjorde det, så jag sa till bm att 'nu vill jag ha någonting!'. Bm, som visste att det var första barnet, började förklara att eftersom det inte hade gått så lång tid än var det säkert för tidigt med epidural men att jag skulle kunna få en sovdos morfin. Mmmm mumlade jag till svar och tänkte (ja, jag var fåordig, jag hade läst alldeles för många historier på fl där kvinnor hade skrikit både det ena och det andra till sina stackars barnmorskor och bestämt att det skulle jag minsann inte göra) att bara ge mig någonting. Så hon gjorde första undersökningen, tittade upp mellan mina ben och sa 'oj, 9cm! Det är för sent för epidural, vill du ha lustgas?!' Jahopp liksom, första barnet kan tydligen gå snabbt, och jag som hade läst om alla segstartade, långdragna förstagångsförlossningar, så mycket fick jag för det liksom.

Haha, rolig tråd!

 

Vet inte om min förlossning var "rolig", men 8 på morgonen (6 aug 2011) gick vattnet när jag klev upp ur sängen. 11 dagar över tiden och vi var inställda på igångsättning som skulle ske 4 dagar efter. Jag stod bara rakt upp och ner och hörde inte ett ord av vad sambon sa, utan sa bara till honom "Jag skojar inte, men jag tror precis att vattnet gick". Han springer och hämtar handdukar, jag går på toa och ringer sedan förlossningen. Jag såg att vattnet var lite missfärgat så vi är välkomna direkt på kontroll, men sa att de kan dröja lite för vi bor en bit från förlossningen och har ingen bil.

 

Jag ringer och väcker min mamma (hon jobbar själv på förlossningen) och berättar läget, säger åt henne att vi ska strax ta bussen upp till sjukhuset. "BUSSEN? FÖR I HELVETE, JAG BETALAR TAXI" haha, så sagt och gjort mötte vi upp henne och åkte taxi upp till sjukhuset. Taxichauffören var helt till sig för hon hade aldrig kört någon till förlossningen som skulle föda innan. "Vadå föda" tänkte jag, jag ska ju bara upp på kontroll och kommer få åka hem sen. Mamma är nervös och frågar mig om hon får stanna och köpa cigaretter, haha. Chauffören stänger av taxametern och kör oss till en mack. Mamma tar hennes mobilnummer och lovar att mmsa bild på bebisen när hon kommit. Väl framme så var klockan nu efter 9, närmare halv 10, och vi får komma in i ett undersökningsrum. CTG-kurvan är lite si och så, jag är öppen 1,5 cm och eftersom vattnet är missfärgat blir vi inskrivna på förlossningen. Nu är klockan närmare 10. Jag skickar iväg lite sms till nära och kära och berättar att vi är på sjukhuset men jag har inga värkar och är knappt öppen så jag meddelar att jag hör av mig senare. Läkare blir tillkallad pga bebisens "slöa" aktivitet, jag blir undersökt och läkaren börja "viska" med barnmorskorna och säger tillsslut "Vi har beslutat för att snitta dig, så inom 30 minuter kommer ni vara föräldrar". Chocken där alltså! Eller ja, jag är konstigt nog lugn. Jaha, snitt tänker jag. Vänta, vad är de för datum idag? - dom två tankarna hade jag. Det sätts kateter, nål i handen och en undersköterska står med aceton och bomull och försöker få bort nagellacket jag hade, haha. Hon hann med 2,5 fingrar. Sambon däremot börjar svettas och ser nervös ut, ringer sin mamma och säger att nu kommer bebisen, kan du komma upp med väskorna och bilstolen? Haha stackars farmor har nog aldrig gjort sig klar så fort någon gång ;P

 

Jag försöker ringa min mamma som hade gått ut och hälsat på sina kollegor, men får inte tag i henne, blir irriterad att hon alltid ska springa iväg mitt uppe i allt. Men vi möter henne i korridoren när vi blir rullad mot hissen och hon förstår precis vad som är på gång. Tur hon hade köpt sina cigaretter för hon hann väl röka upp halva paketet under tiden vi var på operation :p

 

Väl på operationen går allt fort. Dom ber mig rulla ihop för att sätta spinalbedövning. Ja det är ju lätt för er att säga, tänker jag. Bedövning satt, sambon bredvid mitt huvud och rätt som det är hör vi ett bebisskrik. 10.32 föddes våran dotter. Det första jag säger "Var det verkligen en tjej?!" (vi hade fått sådant oklart besked på RUL) Dom kom och visade henne och sa "Ja titta" men inte tänkte jag på att kolla om det var en flicka, allt jag såg var en skrynklig liten bebis helt täckt i bajsvatten. "Jaha, ser hon ut sådär" tänkte jag, haha. Sambon fick följa med läkaren och även klippa resten av navelsträngen. "Stolt pappa klipper navelsträngen" står det i journalen :) Dom kom tillbaka och jag får lite blodtrycksfall medan dom syr ihop mig och mår väl lite si och så. Sambon försöker lätta upp situationen och säger "Titta, hon har dina stortår och din mustasch".. haha, whaat? Reagerade inte då för stunden, utan låg bara och blundade och tänkte att HELVETE vad ont det gör i axeln att föda barn! (Låg i någon konstig ställning med armen och hade ont i dagar efteråt).

 

Sen upp till förlossningen igen när en nervös och svettig farmor hade anlänt med alla grejer också. Jag ska börja smsa lite nära och kära och ser att jag hade ett halvskrivet sms "Oj, nu blir det kejsarsn.....". Läkaren kommer och berättar att allt har gått bra, men det var som att plocka ur henne ur en ärtsoppa. Hahah, det roliga i det är att hon kallades för "ärtan" under graviditeten.

 

Men allt slutade bra, dottern mådde jättebra och vi åkte hem redan morgonen efteråt :) Nu får vi se hur förlossningen går med lillebror som är beräknad i augusti :)

Hehe, ja! Tror hon var bland dom första som min mamma mmsade till. Hon blev ganska chockad att få det så snabbt efter att hon hade släppt av oss :)

Neej, har redan läst klart alla berättelser. Nu favoritar jag och hoppas på att jag kan återkomma med något roligt jag också, har BF imorgon :)

Jag kom in och var sådär tuff, ingen lustgas, ingen epidural skulle jag ha. Detta klarar jag utan såklart! Jag hade hört historier om lustgasen hur läskigt det känns när man blir sådär yr så nej, aldrig.

Jag var hög som ett hus på alla mediciner och grejer de hade att erbjuda! haha.
mitt under lustgas-härvan så blir jag arg på barnmorskan och säger att "fy fan vad arg jag blir om det kommer ut en kattunge!!" hon svarade att "nej det kommer inte komma en kattunge, det kommer en bebis", "LOVAR DU?" "jaa jag lovar".
jag var ytterst misstänksam mot henne...

Efter 32 timmars värkar och ha varit fullt öppen i 12 timmar så kom dottern med akut snitt.

Puffar upp tråden lite, det är ju hysteriskt hihi!!

Har ingen förlossning att komma med, men jag har gått över tiden med en dag idag. Vaknade med mensvärk i ryggen tidigt imorse (somnade inte förrän 04 inatt), yrvaken och allt undrar jag hur fan sambon kan med att sova när jag har mensvärk och undrar när mensen kommer...... Har slutat vara en morgonmänniska med andra ord.. ;)

På förlossningen hade jag på mig en T-shirt som det stod slits/slitz på och den fick jag snällt byta då jag fått den av ett ex och maken inte tyckte om det :p eftersom maken var missnöjd över valet av T-shirt så fick han ansvaret att hämta en ny och allt var stressigt och bråttom för honom så han hade bara tagit första bästa T-shirt och jag slängde den på mig. Under värkarna gick jag runt i rummet för det kändes skönast att röra på mig. När det var som svårast stod jag lutad över en bänk och andades djupt. Då började maken fnittra och ta kort på mig bakifrån men där och då brydde jag mig inte utan kämpade vidare.

När vi kom hem några dagar senare med bebis och allt hade gått bra så skrattade maken och sa att han hade något att visa mig. Han tog fram kameran och visade kortet från förlossningen. På ryggen på t-shirten stod det med stora bokstäver: Om ändå allt vore så enkelt.

Jag kunde inte annat än att skratta med honom för det var så komiskt med tanke på situationen och att jag där och då bara ville dö pga smärtorna :)

Åkte in på förlossningen med hemska värkar och jag var så glad över att få ett rum, att slippa åka hem. Fick epidural och kom sakta tillbaka till världen för dem levande. Sambon berättade då att det satt en lapp på utsidan av vårt förlossningsrum, en felanmälan. På pappret stod det bara tre ord: blod i taket. Mycket riktigt så var det blod i taket. En lång blodrand löpte genom hela rummet. Det var som om barnmorskan hade svingat en moderkaka i navelsträngen. Resterande tid vi tillbringade på förlossningen diskuterade vi hur i helvete det hade kunnat gå till. Det var också vääääldigt roligt att ligga i sängen och stirra på eländet när man skulle till att föda.

Nej, det fick vi aldrig reda på.