Vid min första förlossning som inte var alls lika illa som jag föreställt mig så lyckades jag kläcka ur mig... du, jag tror att vi skiter i det här och adopterar istället! När vi sen var inne på förlossningen och jag fick lustgas upprepade jag hela tiden att jag känner mig såååå full. Jag vill inte ha nå mer nu.
Med första barnet så kom jag in med krystvärkar,. Man trodde att det skulle ta lång tid och tog inte mig på allvar i telefonrådgivningen. Blev tillfrågad om jag behövde gå på toaletten, mitt svar mellan varven var högljutt Jaaa, jag behöver skita! Barnmorskan kommer in på toaletten någon minut senare och säger något i stil oroa dig inte men jag tror att det är bebisen som vill komma ut. Mitt torra svar: det hoppas jag verkligen för annars har jag kommit fel!
Blir sen undersökt och får stå vid gå ord där jag ska testa lustgas. Drar in ett par andetag och sedan bort med den och säger förundrat:oj, jag känner mig skitfull, det låter som att jag står där borta och pratar.