Fler som förlorat barn i blodförgiftning?
För en vecka och en dag sedan dog vår älskade lilla son, 80 dagar gammal.
Första provsvaren säger akut blodförgiftning av pneumokocker. Finns det någon fler som fått samma orsak?
Inlägg från: Tida77
|
-
-
Svar på tråden Fler som förlorat barn i blodförgiftning?
-
Vår lilla kille var helt frisk innan. Känns så overkligt. Har aldrig hört talas om att man kan dö i den typen av förgiftning. Pneumokocker är ju jättevanligt...
-
Läste din pres.WilleViking skrev 2010-06-06 00:33:12 följande:Vår son dog av blodförgiftning men det var i sviterna efter en brusten blindtarm.. Skickar en bamse kram Anna
Vår älskling hette också Wilhelm! Och jag heter Anna och är 33 år...
För oss gick allt väldigt fort, han var frisk och glad, somnade och vaknade aldrig mer. Fy så jobbigt för er att inte "bara" behöva sörja ert barn utan dessutom slåss mot sjukvården för felbehandling!
Vi har en storasyster i familjen och det är vi otroligt glada för. Hon får oss att kliva upp på morgnarna och vi kan till och med skratta åt hennes tokigheter emellanåt. Utan henne vet jag inte hur det skulle gå... -
Helt ofattbart att det kan gå så fort. Han var ju helt pigg och frisk innan han vilade, sedan vaknade han inte mer...Cinza skrev 2010-06-08 21:14:55 följande:Just sepsis är ett väldigt allvarligt tillstånd för alla och speciellt för spädbarn. När bakterier tar sig in blodomloppet så påverkas hela kroppen och alla organ. Det är därför det kan gå så fort. Bara ett par timmar innan Elias gick bort fick vi beskedet att han skulle transplanteras dagen efter eftersom han var så stabil.
Det är ofattbart att något så litet kan vålla så stor skada...
Jag visste att det var farligt och att det är jätteallvarligt. Men jag visste inte att det kunde komma så obemärkt och gå så ofantligt fort. Och inte att man kunde dö av pneumokocker! Streptokocker visste jag, men pneumokocker trodde jag var näst intill ofarliga. Alla ungar har ju pneumokocker titt som tätt...
Jag är verkligen ledsen för er lille Elias. Samtidigt känns det på något sätt skönt att veta att det finns barn som dött av blodförgiftning fast de varit på sjukhus. En bekräftelse på att vi inte kunnat göra något, även om vi genom något magiskt vis kunnat se att han skulle bli sjuk i förväg. Vi hade inte kunnat rädda honom även om vi haft honom i vår famn och sekunden han slutade andas börjat ge hjärt-lungräddning. Då var det redan försent...
Åh vad jag är ledsen att vi inte är ensamma om denna tragedi, jag önskar ingen annan fått/får uppleva förlusten av ett barn. Men samtidigt känns det bra att veta att vi inte är ensamma...