Sydafrika-tråd!

Hej på er! Vi har också en dotter från Sydafrika - hon fyller 4 i november och var 6 månader då vi fick henne. Nu har vi haft pappren i landet i 3 månader för ett syskon. Jag håller med de andra - Sydafrika är ett underbart "tryggt" land att adoptera ifrån, åtminstone Abba gör det till en så behaglig process. Man blir väl omhändertagen så fort man stiger av planet och man kan lita på att barnet har haft det så bra som möjligt från starten. När vi valde landet första gången passade vi in på kraven och en fördel då var att det gick så snabbt. Vår dotter fick vi 1½ år från första kontakten med socialen! Nu på andra varvet (i Finland) har det tagit 2 år och 10 månader och vi väntar ännu... Jag har just startat en blogg, men vet inte ännu om jag ska ha den bara för såna jag känner så jag väntar med att dela ut adressen...

Hej Lo Ammi!

Vad är nätverksmöte för nånting? Antingen är det nåt nytt eller nåt som vi inte har i Finland. Angående profilboken är det bra att komma ihåg att inte ha för många bilder på andra människor eftersom den som tittar i den lätt ska kunna se vem som är mamman och pappan. I vår senaste profilbok såg vi till att vi blev väl presenterade innan vi tog upp människor i närmiljön. Sedan hade vi ett uppslag med morföräldrarna och var sin sida (gjorde en scrapbook på 30x30cm) av min mans tre syskon med familjer. Om hans föräldrar levde hade vi nog bara haft en gruppbild på syskonen.

Det är ju jätteolika hur man kan tänka sig att illustrera sin kristna tro. Man kan göra det med dikter och naturbilder om man vill, men eftersom vi går i en kyrka och den känns som hemma gjorde vi en sida med en bild av själva kyrklokalen + en bild av en massa barn i lekhörnan. Där beskrev vi församlingen helt enkelt. De djupare funderingarna kring tro kommer fram i våra presentationer och i det skilda pappret om tron man nu för tiden skall bifoga.

Vårt första album var tunt, gjort på datorn och utprintat på A4:or och trots mina tvivel var det ju inget fel på det för bättre hade det inte kunnat gå... men bara för att jag tycker om att pyssla gjorde jag en scrapbook den här gången och den blev rätt tjock. Jag frågade adoptionsbyrån om den ryms i DHL-kuvertet och det lär den ha gjort, men hon sa att jag kan föra vidare att familjerna kan försöka hålla albumen på en lite anspråkslösare nivå. Före oss hade en familj haft ett dubbelt så tjockt album :) Jag hade nog ca 80 bilder av olika storlekar den här gången, men ca 30 är helt tillräckligt egentligen.

Fast det är bra om bilderna är färska lönar det sig att fota lite under hela året så att de i landet får se de olika årstiderna.

Aha, inte alls en dum idé med nätverksmöte! Bra tillfälle att berätta om adoption och anknytning också, så slipper man förklara när barnet väl har kommit.

Och nej, ingen scrapbookingtävling Det är nog känslan i bilderna som räknas tror jag, att man så gott det går försöker visa en rättvis bild av sin familj!

GreenGal - de där programmen är riktigt användbara - känner några familjer som gjort såna. Också de har fått barn
Lo Ammi - inte tror jag att mor- och farföräldrars skilsmässa påverkar er adoption negativt, det är ju ni som bildar familjen. Men jag kan tänka mig att det ses som en positiv sak om man har ett gott förhållande till släkten och att adoptionen stöds av flera i närmiljön.

Om det där att träffa andra familjer - vi bodde på Chancellour's Court och spenderade två veckor tillsammans med ett par familjer från Danmark och en från Sverige. Den svenska familjen gjorde vi flera utflykter tillsammans med och har hållit kontakten sedan dess och i somras, tre år efter adoptionen, kom de och hälsade på i några dagar. Våra jämngamla flickor lekte dygnet runt och vi kunde se hur värdefullt det var för dem båda att ha nånting så speciellt gemensamt. De kände av det trots att de är knappt fyra år!

Nej, men man ska ha specialtillstånd för ett tredje barn och så ska man varken ha biologiska barn eller barn adopterade från andra länder från förr heller. Men det finns undantag...

Två barn är automatiskt ok, men vill du ha ett tredje kräver det ett extra tillstånd från Abba. Jag vet inte om nån som har nekats att söka en tredje gång, men det går inte att göra en automatisk ansökan utan via organisationen för man en diskussion om det på förhand. Och kan man ta emot ett sn-ansökan tror jag att man är extra "välkommen".

GreenGal - vad trevligt med en resa till Sydafrika! Vår dotter kommer från Pretoria och var på Abba Nursery under sina första månader i livet.

miat - Livsboken är ett fotoalbum där ni med bild och lite text beskriver er familj så väl som möjligt. I våra direktiv har det stått att det ska vara kring 30 foton, men jag vet att många använder många fler foton än så, t.ex. om man vill göra kollage etc. Annars är det ganska fritt hur livsboken formas. En del gör scrapbooks, andra skickar in bilderna och texterna till fotofirmor som gör böcker av dem, andra gör dem helt och hållet på dator och printar ut dem osv. Hur man skriver om sin kristna tro är också väldigt personligt. Jag tror att de vill veta hurdant förhållande till Gua man har helt enkelt. Lycka till!

Det kan hända att det är olika på reglerna i de olika adoptivländerna också. Två av familjerna som var samtidigt som vi i SA hade biobarn från förr, inga specialtillstånd där heller, men när det blev långa köer här i Finland var det som om reglerna ändrades lite. Jag kan ha fel... Sen, en familj som adopterade tredje barnet och fick höra att de måste förbereda sig på en evighetslång väntan fick sitt tredje barn efter 4 månaders väntan :)

little miss sunshine - jag önskar att det hade varit vi, men det var nog någon annan :) Vi var där i maj 2007! Väntar nu på att få åka igen!

GreenGal - skulle jag ha möjlighet skulle jag nog åka och se landet utan barn! Ni är ju mycket friare så. Å andra sidan vill man antagligen göra en sån resa med sitt barn då han/hon är så stor att han/hon vill se mera av sitt födelseland, så det beror ju på vad man har råd med på lång sikt. Sen ska man ju ha råd att leva efter att man fått barnet också. Själv skulle jag t.ex. gärna ha varit hemma längre, men var tvungen att gå tillbaka till jobbet ganska fort pga ekonomin, si synnerhet då vi ville adoptera en gång till, så för oss gällde det att spara. Men har ni lite extra så är det ju en helt fantastisk möjlighet att lära er mer av landet - där finns så otroligt mycket att se. Och pengar är ju bara pengar... trots att de är bra att ha ibland :)

Under adoptionsresan hinner man nog med lite, men förstås mest i närmiljön. Vi gjorde en resa veckoslutet före vi fick vår dotter. Vi åkte på safari till Pilansberg och fick övernatta i en härlig stuga. Det var en kvällssafari och sen en till i soluppgången. På hemvägen åkte vi via Cultural Village. En helt fantastisk resa som jag varmt kan rekommendera! Vi var också till Pretoria zoo. Tyvärr inte så mycket mera mest pga av att Martie, som har BreakAway resebyrån, hade så mycket jobb just då och ingen hjälp, så hon hann inte med oss så mycket som vi hade velat. Jag hoppas att vi kan se mer av landet nästa gång, men då kommer vi att ha två barn... Mina föräldrar planerar dock att komma med under en del av resan, så kanske det funkar då man har lite hjälp med barnen. Vi får se. Här finns en reseberättelse och bilder från vår resa våren 2007 om du/ni vill se www.resdagboken.se/Web/Apps/Trip/TripPresentation.aspx&epslanguage=sv&tid=136083&uid=116854