• Saftmedbulle

    4 missfall.. Finns det hopp?

    timoa skrev 2012-03-17 08:40:10 följande:
    Hej alla kämpar&väntar
    kommer nu lämna tråden, då jag känner jag inte tillför så mkt längre. Håller tummarna för er alla, lycka till nu baboo&annica-snart är era mirakel här! kram på erGlad
    Kram tillbax och lycka till med moderskapet!
  • Saftmedbulle
    M I M M I skrev 2012-03-17 13:17:47 följande:
    Vinkar till Donum! Jag! Jag går hos Lennart, men kunde tyvärr inte va med i studien.. Hur långt har ni kommit, gravida? Tycker Lennart är jättebra, han har verkligen ställt upp för oss! O vid nästa graviditet har han lovat att hjälpa oss igen, trots att vi inte kan vara med i hans studie..
    Jag är i v. 16.
  • Saftmedbulle

    Vilaa: Stor kram från mig oxå! Det känns tungt ibland... Är själv ganska deppig nu, trots att jag är gravid (och då ska man ju vara så jävla lycklig...). Hoppas att det går bra för dig!

  • Saftmedbulle
    Barbaboo skrev 2012-04-02 18:00:56 följande:
    Pepp pepp tjejer, skickar hopp o styrka till alla er som kämpar. Till slut kommer det ett barn, våga tro på det!

    Lätt för mig att säga nu, för några månader sedan kände jag samma hopplöshet o förtvivlan som er... Men denna gång verkar det gå bra hela vägen!!

    Kram
    Samma här! Pepp, pepp, tjejer!
  • Saftmedbulle
    milja08 skrev 2012-04-03 07:32:53 följande:
    Tack för pepp, det behövs här!

    Ego: min kropp är helt kokko tror jag, har ÄL nu och det har verkligen kännts, brukar känna men inte så här kraftigt, blir det så efter missfall tro? Haft nästan som svag mensvärk och dragningar. Även haft små spotting, vilket jag aldrig haft kring ÄL förut, bara strax före mens. Är rädd att jag åkt på ngn infektion Det skulle ju vara höjden av.....
    Behöver inte alls vara någon fara. Kroppen blir ju lite "konstig" av missfall... Jag hade en del spottings + skitkonstig mens efter mitt senaste missfall.
  • Saftmedbulle
    Vilaa skrev 2012-04-04 15:31:22 följande:
    Tyvärr gick det inte denna gång heller. Var i vecka 9 nu och fostret dött sedan v 5-6. Fanns inte ens något foster. Bara en svart fläck, som daterades till 5+2. Slutade utvecklas exakt samtidigt som jag började blöda alltså... Ångrar att jag gick så länge och avvaktade, känner mig lurad, tom, och så trött...

    Har nästan ingen ork kvar, i snart 3 år har vi kämpat.

    Har tagit tabletter och hoppas det ska komma ut själv för det var så lite där inne sa gynekologen, har aldrig tagit det förut utan bara skrapats så hoppas det ska gå bra, har ju läst skräckhistorier liksom men vi bor nära sjukhuset så det ska väll gå det här med, som allt annat. Känner mig sjukt avstängd, orkar inte ta in att det sket sig igen.
    Tänk att jag varit gravid 7 gånger... helt sjukt. Helt sjukt att det inte gick nu heller. Kanske dags att ta in att det aldrig kommer gå.     
    Åh nej! Lider verkligen med dig... Stor kram!
  • Saftmedbulle
    Vilaa skrev 2012-04-11 20:42:15 följande:
    Suck och suck... Var på ultraljud idag igen och nu verkar det dock vara tomt i livmodern, läkaren såg ingen hinnesäck längre, bara förtjockad slemhinna. Däremot har jag ju inte blödit så mycket och det hade nog förklaringen i att något satt fast.. Kräks Läkaren tog en stor tång och drog ut något som hade fastnat. "Graviditetsrester" som hon kallade det.. Huuuhhhhha... Det gjorde inte ont men själva grejen!! Även om skrapning har sina risker så föredrar jag det helt klart, det här har varit långdraget och jobbigt, först blödning under när jag var gravid och sen cytotec två gånger under en vecka och sen nu ska det blöda ytterligare någon vecka innan det var klart trodde läkaren. Så trött på att blöda. Och nu när det verkar vara ute så kommer den riktiga sorgen över att det inte blev något igen =(
    Ingen stor mage i sommar, ingen bebis till hösten.. Inte för att jag vågat tänka så men ändå. Nej, ingenting nu heller.  

    Sen på allt annat elände så misstänkte vc diabetes på sonen, så fick panik och åkte till barnakuten men där var proverna bra så hoppas det bara var ett enstaka prov som gick upp för han hade ätit. Usch, oroligt! Det "positiva"  var att jag insåg att jag egentligen orkar allt bara min son får vara frisk. Var en fruktansvärd känsla av att misstänka att han var sjuk, och jag är så oändligt tacksam över att jag har den plutten att pussa på här hemma. 

    Vad tror ni om att köra på igen direkt? Har alltid väntat flera månader imellan och velat läka men nu saknar jag graviditeten, känner mig lite snuvad på att jag aldrig hann testa ordentligt med mediciner och så. Skulle vänta tills nästa mens tyckte läkaren idag men va fan om den här blödning nu är som en mens så kan man ju testa bara lite sen när den är slut? Eller finns det några nackdelar?  

    MissBoring Får kika men är bara så nere just nu så har inte riktigt ro att ta till mig allt. Men visst är det ett steg, men mannen är lite skeptisk och vi hoppas ju så innerligt att det ska lösa sig, typ som av ett trollslag.. ;) Nä, men nått mer måste man väll kunna testa här hemma iallafall.
    Tröstar ock kramar om! Blä! Det GÖR ont... inte alls konstigt. Förstår helt klart om du känner dig snuvad på graviditeten...
    Vad gäller att köra på direkt... alltså, rent fysiskt är det nog grönt (det enda är att det kan bli lite krångligt att veta när det tagit sig, om det tar sig direkt, men det är ju småpotatis i sammanhanget) även om det rent mentalt kan vara jobbigt (men det är ju jobbigt i vilket fall som helst, så gör det ni känner är bäst för er skulle jag säga...)
    Efter tre missfall var jag helt inställd på att ge upp, men min man (tack och lov) var lite envis och peppade oss att fortsätta trots allt det jobbiga och nu sitter vi här i v. 20... Pepp! Ge inte upp!
  • Saftmedbulle
    krillelkpg skrev 2012-04-27 07:26:16 följande:
    Tittar in och säger grattis till plussen :)

    Vi plussa också för ett par veckor sen igen 
    Grattis till er! Lycka till!
Svar på tråden 4 missfall.. Finns det hopp?