4 missfall.. Finns det hopp?

Härligt, che71 och Den lilla M!

Nä, jag tror egentligen inte själv på sjukskrivning. Däremot försöker jag ta det så lugnt som möjligt när jag är hemma, ta emot all hjälp som finns och inte försöka vara duktig.

UL idag visade ett foster med pickande hjärta i v 10+4, vilket är ett par veckor mer än vad jag hade trott.
Eftersom mina missfall skett betydligt senare tar jag dock inget för givet.

På torsdag har jag ett extra UL, kommer då att vara i v. 13+6. Alla mina missfall har skett vid ungefär den här tidpunkten... Fruktansvärt nervös är jag. HUR ska jag kunna överleva om även det här barnet dör?

Tack för alla tummar! Allt var bra med bebisen, veckorna stämde och vi fick se ett pickande hjärta!

Men visst är det sjukt vilka saker man helt naturligt gör som missfallsdrabbad, som man som "normalgravid" aldrig skulle göra:

- Tar med mannen till en alldeles vanlig gynkontroll som extra stöd ifall det blir dåligt besked

- Undviker mascara inför gynkontroll ifall man måste gråta

- håller almanackan tom ett par dagar efter gynkontroll ifall man måste genomgå cytotecbehandling

Vilaa, en stor kram och en massa tumhållning till dig! Vi har haft turen att alltid bli gravida på första eller andra försöket. Å andra sidan är det tufft att inte få mer än ett par månaders andhämtningspaus mellan gångerna. Sedan förra årsskiftet har jag varit gravid sammanlagt 10 månader, och om allt går bra blir det 6 månader till. :( 21 månaders elefantgraviditet känns det som.

Mardrömmen fortsätter. Idag i v. 16 konstaterades att fostret hade dött. Förra veckan slog hjärtat så fint, nu var allt bara stilla. I övermorgon ska jag in på min tredje cytotecbehandling och troligtvis min fjärde skrapning.

Fyra sena missfall varav tre inom ett år, hur överlever man sånt?!

Che71 och Mamma77, Tack!

De värmande orden från er som själva har gått igenom det här helvetet betyder mycket mer än alla "Usch vad hemskt" från diverse bekanta.

Vilaa, Görling och alla andra: En stor kram!

Görling, vilka hemska erfarenheter av sjukvården du har! Självklart borde de göra obduktion på alla foster vid sena missfall.

Här har de inte heller varit särskilt engagerade - eftersom undersökningen inte visar några fel på oss har ingen behandling satts in. Den här gången hade vi dock turen att träffa en inhyrd vikarie som tog sig tid att prata och var lite mer insatt i problematiken. Hon skulle skriva in i min journal att vid nästa graviditet (om vi orkar!) ska det sättas in progesteron, Trombyl och Fragmin. Vad tror ni om detta? Jag är inte helt säker på att det funkar i vårt fall. Men det finns liksom ingen annan att jämföra med - vårt fall är en anomali t.o.m. bland alla andra med upprepade missfall. Tre friska barn och så fyra sena missfall, vad tusan beror det på? Alla graviditeter har varit helt symptomfria också.

Ja, det är samma pappa till alla barnen. Om det är någonting som är bra i all den här skiten så är det att vi har kunnat stötta varandra genom allt.  Vårt äktenskap har bara blivit starkare.

Berätta gärna, vad är prednisolon och vad har det för funktion? Hur funkar det här med immunologiproblematik då det gäller sena missfall?

Vilaa och lill111, stora kramar till er!

Ja, det värsta är ju att det går ut över så mycket annat i ens liv. All denna sjukfrånvaro på jobbet, alla evenemang och kompisträffar som blir inställda, alla projekt och resor som man måste tacka nej till för att man inte vet om man ska vara på sjukhus igen... Det sociala livet blir också lidande när man inte orkar träffas och vara glad. Facebook har jag nästan helt slutat logga in på. Vänner har försvunnit. För att inte tala om alla gravidkilon som man inte hinner gå ner innan det är dags för nästa graviditet. Kroppen tar oerhört mycket stryk av alla graviditeter, igångsättningar och skrapningar. För en vecka sedan var jag in på skrapning igen eftersom det aldrig slutade blöda efter min senaste medicinska abort. Livmodern är väl helt förstörd nu efter fyra skrapningar.

Idag för exakt ett år sedan skulle jag gå på rutin-UL för att få se vår lilla bebis. Aldrig kunde jag väl då tro att vi skulle förlora TRE barn inom ett år.

En stor kram till dig Jessa79! Orkar du berätta mer om din historia? Hur gick cytotecbehandlingen/skrapningen?

Ja, hur orkar man? Jag har haft 3 sena missfall på raken nu det senaste året så jag vet hur det känns. :( Själv har jag fokuserat på jobbet, barnen och så har jag satsat på att gå ner alla gravidkilon. Jag har nog inte varit så snäll mot mig själv. Har väl behövt den där bekräftelsen på att jag i alla fall är en bra på någonting nu när min kropp inte fungerar.

Hej nilgon!

Jo, jag har fått ett svar. När jag inte fick tillbaka min mens flera månader efter senaste missfall (sammanlagt 4 sena som alla resulterat i efterföljande skrapning eftersom moderkakan ej lossnat ordentligt) tjatade jag mig till en hysteroskopi. Det visade sig att jag har grava sammanväxningar och ärrbildning i livmodern efter alla mina skrapningar, s.k. Ashermans syndrom. Ärren har tydligen blivit värre för varje skrapning och efter den senaste är livmodern i stort sett totalförstörd. Om detta hade upptäckts tidigare hade det kanske gått att korrigera, nu är det kört. Jag har fortfarande normal ägglossning men ingen mens eftersom livmoderslemhinnan är så förstörd att den inte stöts av.

OM DU HAR GJORT EN ELLER FLERA SKRAPNINGAR, KRÄV EN HYSTEROSKOPI. SAMMANVÄXNINGAR SYNS INTE PÅ ULTRALJUD.

Det räcker med EN skrapning för att förstöra livmodern om man har otur. Partiell ärrbildning leder troligen till att livmodern inte kan växa, därav sena missfall.

Hoppas du har bättre tur!
Kram, Haja

Läkaren för in en liten kamera och tittar på livmodern. Görs i narkos och tar ca 10 minuter. Samtidigt kan man ta bort ev. sammanväxningar, men i mitt fall var de för omfattande.