4 missfall.. Finns det hopp?

Hej alla kämpare!t

Ni är HELT OTROLIGA vet ni det?

Jag ska på efterlängtat RUL imorgon, är sjukt nervös över att inte få se två små hjärtan... går in i v 19 imorgon och säger som Marieh, inget blod, ingen värk, så lite hopp finns det allt!

Kram till alla ni starka tjejer!!

Saftichbulle: vi håller också på med utredning. Är detta en del av den eller extra? Vad har ni fått göra? Vi har bara lämn massor av blodprov hittills.

Wehoooo najje, jipppppppi :)
Å så underbart att få se dem :)

I morgon ska jag skriva in mig på mvc, ingen lust, känns som det blir repris å jag får avboka allt sen, som det sett ut förut.

Ja ja, jag tar en dag i sänder...

Idag är den stora dagen... Jag ska göra mitt första VUL denna graviditet. Måste vara inställd på att se att det är alldeles stilla där inne, för att inte bli alltför besviken. Åh, vad jag gruvar!

Hej allihopa!!

Idag har jag varit o träffat en ny läkare, ung kvinna. Hon skulle egentligen spolat äggledare o kollat livmoder, men inte nu när jag har plussat. Vi pratatde bla om mediciner.

Vul visade en liten prick o en skugga som tickade, har inte sett något hjärta vid tidigare mf. Jag var stel som en pinne o log inte, inte en känsla släppte jag igenom... Försvaret är superstarkt. Är i v 5+3, har inte kommit förbi 6 fulla veckor.

I tisdags kväll gick bröstens ömhet tillbaka, var helt säker på att det var över. Radade upp bindor på toa o var hysterisk... Detta är ju inte hälsosamt.. Ett vrak är vad jag är.

En dag i taget..

Hoppas det gått bra för dig idag stumpan01.

Kram på er!

Tack allihopa för ert stöd! Men tyvärr så har jag dåliga nyheter...Fostret levde inte, hade dött någon gång i v 6-7 som vanligt(6,7mm stort, och jag skulle varit i v8) Kunde inte tro att det var sant! Imorgon tar jag min Mifegynetablett efter jobbet, och på lördag blir det Cytotec. Nu känns allt nattsvart! Vet inte hur, och ens om vi ska gå vidare med detta nu. Detta var mitt 10:e MF/MA. Jag är så ledsen och uppgiven.

Varma kramar till dig stumpan!! Måste säga att du är en kämpe. O jag är liksom du så glad att denna tråden finns!

Jag är ett riktigt freak.. Kände igårkväll hur brösten o illamåendet började släppa. Imorse fick jag fullständig panik. Ringde jobbet och sjukskrev mig.... har jag aldrig gjort. Men jag orkade inte. Har gått där blödandes, med smärtor o oro.. Nej vem tackar en!?.Sen hade jag obeskrivlig tur o fick en tid för vul. Mina ben va som asplöv i gynstolen.
 
Men fatta det va kvar.. Ganska suddigt, men det var där. V 6+0 idag o jag har kommit över min gräns.
Läkaren bara tittade på mig o sa att du måste lugna ner dig... Att gå runt med en sån puls är inte bra.. Nej o det förstår jag..

Ja så nu sitter jag här med en j...a karensdag, lagom till jul... Har dåligt samvete för att jag inte jobbat,(är en riktig moralkärring o kontrollfreak.) men det finns nått där inne som kämpar på iaf. Finns inga pengar i världen som kan ersätta det.

Kramar till er fina, starka, kämpande!!!

Hej alla fina.

Jobbigt att läsa om alla motgångar... :(

Imorgon ska jag på mitt 3:e ultraljud och är rädd! Ska vara där 8.15 så tur är så behöver jag inte vänta hela dagen!

Känner mig knäpp som gått runt och haft hopp, jag skulle ju inte ha hopp! Försöker gardera mig för smärta.. Livet går ju inte att planera.. Det blir ju "jo ni är välkomna - om jag inte får missfall då" eller "jo vi ska åka till stockholm i helgen, ska bara kolla så att fostret lever på onsdag, hör av mig efter det".

Är det undra på att man blir deppig?!?