"Finns det fler nattugglor?"

gick från att ha en SGI på 300k/år till socialbidrag.
som tur är så är min soc. handläggare en av dom mest mänskliga personer jag träffat ;)

kota th2 o th3 i ryggraden har en lätt förskjutning och skav.
därifrån hugger det till om jag andas in för fort. gäspa är inte att tala om.
sen är det nacken och axlarna. får inflammation i hela ryggpartiet om jag anstränger mig lite för mycket.
går just nu på en 8v kur ipren för att försöka bli av med inflammationen. 8tabletter om dagen

det tragiska är att jag har vant mig vid värken.
Oftast så tänker jag inte på den förrän jag anstränger mig lite för mycket och rasar ihop eller tappar det jag bär på.
Eller att dottern kramar mig lite för hårt så jag stupar i golvet ( har hänt på fritids ett par gånger men personalen börjar vänja sig )

man får lära sig sina begränsningar och inte låta värken hindra en från att leva

Nu ska jag damma, torka golv, skura badrummet, bädda rent i sängen, tvätta och duscha...hörs sen! Kram Kim

själslig smärta kan vara nog så jobbig.
jag ska inte gå in djupare på mina problem för då kommer du tro att jag trollar, men en av dom vanligaste orsakerna till myo är trauman i barndommen

tror väll inte jag släpper iväg en 27årig singeltjej hur fort som helst?

Vart i Sverige bor alla ugglor i denna tråden?

jag har lärt mig att leva med värken, istället för att värken ska leva med mig.
jag får ta saker i ett tempo som jag klarar av och det får andra acceptera.

man mår inte bättre av att tycka synd om sig själv
det har varit en lång resa, men när man väl börjar se framåt då ljusnar det på alla sätt ;)

och ja trots allt jag varit med om så är jag faktiskt ganska positiv ;)
värken är en del av mig, utan den vet jag ju inte vem jag skulle vara.

ingenting är omöjligt, det kanske bara tar lite tid

jag är oxå sådan att jag ställer alltid upp till 110%
kan inte säga nej, men det är oxå ett sätt för mig att få självbekräftelse, jag har en funktion och uppgift trots min värk.
Folk accepterar mig för den jag är och för det jag gör,  trots att jag inte klarar av samma saker som dom ;)

min självkänsla har blivit bra. för 5år sedan så öppnade jag inte munnen om någon inte rakt av bad om min åsikt och knappt ens då. idag går det knappt få tyst på mig.

jag fokuserar fullständigt på min uppgift och är inte rädd för att prova nya saker.
Jag har provat det mesta från att laga mat på dagis till att köra lastbil på 60 ton
därmellan servar jag datorer eller snickrar, :)
fick hem en kross utan elsystem för ett tag sedan och fick sätta mig med en bunt kablar och fundera på hur det skulle sitta ihop, dagarna efter rev jag en båtmotor ;)

Skulle jag misslyckats med en uppgift för 5år sedan då hade det varit katastrof,
idag så jobbar jag tills uppgiften är löst :)

det finns inget som heter omöjligt i mina ögon.

Jag går i terapi för att försöka lägga om mitt tänkande, jag måste lära mig att inse mina begränsningar :)
eller rättare sagt för att lära mig min kroppss begränsningar.
Jag har faktiskt slutat som takläggare. det blev för tungt med att släpa på takpannor.