Anova skrev 2011-02-04 03:57:13 följande:
Det låter som ett vettigt skäl för din del.. Jag vet inte hur det är för min del.. jag har alltid varit så, sedan barnsben. jag har alltid vilja göra allt, gärna på en gång och samtidigt. Har egentligen inget starkt behov av självbekräftelse, har i grund och botten en väldigt bra självkänsla. (känns som jag sitter i terapirummet igen....)
Tyvärr har mitt liv en tendens att bli lite kaotiskt.. Jag står mitt i en storm, och just nu är det mina farföräldrar som virvlar mest (och kommunen som ständigt är efter mig för att jag ska göra saker åt dem, som inte hemtjänsten orkar göra fast de får betalt för det..)
min självkänsla har blivit bra. för 5år sedan så öppnade jag inte munnen om någon inte rakt av bad om min åsikt och knappt ens då. idag går det knappt få tyst på mig.
jag fokuserar fullständigt på min uppgift och är inte rädd för att prova nya saker.
Jag har provat det mesta från att laga mat på dagis till att köra lastbil på 60 ton
därmellan servar jag datorer eller snickrar, :)
fick hem en kross utan elsystem för ett tag sedan och fick sätta mig med en bunt kablar och fundera på hur det skulle sitta ihop, dagarna efter rev jag en båtmotor ;)
Skulle jag misslyckats med en uppgift för 5år sedan då hade det varit katastrof,
idag så jobbar jag tills uppgiften är löst :)
det finns inget som heter omöjligt i mina ögon.
Jag går i terapi för att försöka lägga om mitt tänkande, jag måste lära mig att inse mina begränsningar :)
eller rättare sagt för att lära mig min kroppss begränsningar.
Jag har faktiskt slutat som takläggare. det blev för tungt med att släpa på takpannor.
