Hoppar in här hos er, fast jag vet inte riktigt om jag vågar, allt är så nytt och overkligt. Jag kan inte riktigt fatta att jag äntligen än gravid. Tror nästan att alla test visar fel. Läkare har tidigare sagt att "det är kört ni kommer inte få några biologiska barn" och nu sitter vi här med plus på stickan. 
Vi gjorde ÄP 28/3, ET 30/3 och får det då till att jag är 4+1 och BF 18/12
Jag har ännu inte smält plusset men hänger här i vråna och följer hur det går för er. Efter jag har varit på VUL i början av maj kanske jag får ett bättre grepp om att jag faktiskt är gravid nu.
Kelsson: Vad roligt att allt är som det ska!! Då kan du andas ut nu (och alla vi andra som följt dig med spänning) 
Jis: Jag förstår att du har hemlängtan nu, det låter inte roligt. Finns det ingen annan pencillin du kan få? Vad sa tandläkaren, tror han att infektionen kan lägga sig utan pencillin? Hur länge dröjer det tills du åker hem? Ta hand om dig och räkan och försök njut av N.Y.
Jag har massor av funderingar och hoppas att ni kan hjälpa mig och reda ut några.
Hur länge har ni fått vänta innan ni får komma på på VUL för att kolla att allt är ok? Jag är nu i vecka 6 och jag har inte fått någon tid än på fertilitetsenheten och börjar bli otålig. Vad är det förresten de kollar? På fertilitetsenheten sa de att jag skulle avvakta till efter VUL innan jag skrev in mig på mödrarvården. I vilken vecka skrev ni in er? Vad ska man tänka på när man väljer MVC?
Jag har inte haft någon blödning eller så men är ändå otroligt rädd att något är fel. Jag har inte känt av så mycket av graviditeten förrutom en konstant "mensvärk" och att jag är extremt känslig för vissa lukter. Jag trodde på något vis att det skulle kännas mer att vara gravid.
Tack så mycket för svaren, då kan jag lugna mig lite med kollen på fertilitetsenheten
Det har varit lite märkligt idag, jag har fått en så avsmak för vatten, tycker att det smakar dy och blir illamående vid tanken på vatten. Däremot har jag gått och blivit sugen på fisk... jag tycker ju inte ens om fisk i vanliga fall. Känner mig lite sådär halvknäpp och inte blev det bättre av att jag började gråta när jag hörde Metallicas "One"! Sambon stod brevid och betraktade mig som jag vore en utomjordning när jag gråtande åt fisk och förklarade att jag aldrig mer tänker dricka vatten. 
Jis: det ser för hemskt ut, hoppas att du snart blir bättre. Kram
Jag ringde i förra veckan till KS Huddninge för att berätta om det positiva graviditetstestet. De kunde inte ge mig en tid för VUL då via telefon men de skulle skicka hem en tid. När jag frågade om jag skulle kontakte MVC sa barnmorskan åt mig att vänta tills efter jag hade gjort VUL:et hos dem.
Jag har inte hört något mer så jag ringde idag. De hade helt tappat bort mig!! De hade ingen aning om att jag hade ringt i förra veckan. Efter mycket om och men fick jag en tid till den 10/5 då är jag sent i vecka 9. Jag frågade igen om MVC och hon blev mycket upprörd och tyckte att jag hade slarvat som inte kontaktat MVC redan. Jag sa då vad den andra barnmorskan hade sagt i förra veckan, men den här barnmorskan trodde inte på mig! För så skulle aldrig en barnmorska säga, som hon sa. Det var tydligen viktigt att jag fick komma till MVC tidigt för att prata om kost samt mitt höga blodtryck och de mediciner jag tar. Det var ju så jag trodde från början! Tydligen ska man inte lita på folk i vården utan ta reda på allt själv!
Vi har varit så fokuserade på att få ett plus och IVF så vi vet inte vad som händer nu. Både jag och sambon känner oss lite vilsna. Var kan man få tag i all information man behöver när man inte kan få reda på "rätt" information från barnmorskor?
Är lite allmänt upprörd och ledsen nu...
Här är en till som inte skriver så mycket men som är inne och läser varje dag. Det är intressant och kul att följa vad ni alla skriver om, jag har lärt mig otroligt mycket om graviditeten och också om b-h:ar, barnvagnar, försäkringar, mammakläder och allt annat som hör till. Man lever sig också in i allas upp- och nedgångar, ibland sitter man och ler och skrattar och ibland fäller man en tår och delar oron.
Jag känner att jag inte har så mycket att dela med mig av än. Är bara i vecka 7 nu, mår rätt bra förrutom att jag är helvetiskt trött och lite lätt illamående. Det känns också som att jag inte vågar prata så mycket om graviditeten innan VUL:et 10:e maj, som att det skulle betyda otur. Efter VUL:et kanske jag "vågar" bli mer aktiv och tro på att jag är gravid samt att det kommer att gå hela vägen. Tills dess följer jag er på lite avstånd. 
Min sambo har också velat följa med på allt, ja, förrutom idag då när jag bara var in för att kolla blodtrycket. Jag berättade att jag var orolig och känlsan av att det inte finns något i magen. Min läkare tog då beslutet att vi skulle göra ett VUL, men hon varnade mig för att vi kanske inte skulle se något (är 6+4). Det första som kom upp på skärmen var ett starkt tickande hjärta!!
Vi är överlyckliga nu, även om sambon var lite besviken över att han missade det. Nu är han ännu mer beslutsam att följa med på alla besök. ;)
Det är otroligt hur en del kan bete sig. När man längtat så länge och hoppats så mycket och när det till sist går vägen så vill man ju själv få tala om att man väntar en liten, de tar ju en del av glädjen ifrån en. Sen kanske man vill vänta med att berätta av olika anledningar.
För mig är det min mamma som har berättat det. Så nu vet min mormor och moster samt några av mammas vänner. Jag är rätt så besviken för jag ville vänta och berätta till de första 12 veckorna passerat men men...
Förresten ha det så bra och passa på att njuta, ni som skulle åka bort.