Oj, vad orättvist! att man får TUL i v 32 här i Stockholm, men inte överall! Jag har fått två olika svar på frågan, 1: att IVf barn har har större risk att vara små o att man vill ha koll på detta, 2: att man är lite extra försiktig m IVF'are eftersom man fått kämpa så mycket. På ett sätt är det väl bra att man anser att det inte är nödvändigt längre, alltså att man kommit så långt innom IVF att dessa barn inte behöver "särbehandlas". Men ändå... Nu kommer jag få ett i v 32 vilket fall, eftesom min moderkaka ev ligger för utgången.
Inser att jag är lite sen in i diskussionen, men jag har också varit öppen m att vi gör IVF. Visst är det privat, håller jag helt o fullt med om, men jag är rätt öppen om de flesta privata saker med vänner. Jag måste också säga att jag inte mött så många tråkiga kommentarer, utan snarare att folk hejjat på oss, och förstått hur kämpigt vi haft det. Däremot hade jag en läkare när jag gjorde utredningen som hadde just den inställningen, att jag var sk "blockerad", (har en son sen en tidigare rellation, o var övertygad om att nåt var fel). Hon sa att jag skulle sluta äta smågodis (för många E-ämnen) och köpa en spikmatta, sen skulle allt ordna sig. Nu slapp vi ju henne så fort IVf karusellen började, skönt nog.
sen måste jag (även om jag återigen blir jävulens advokat) säga att det ligger LITE sanning i dessa påståenden. Mor min som är barnmorska (o har varit hela sitt yreksverksamma liv, pensioneras i höst) har varit med om åtskilliga mammor som efter att ha kämpat i åratal, ställt sig i IVF eller adoptions kö, för att sedan vips bli gravida naturligt. Hon har hur många sådanan historier som helst, så en lite gnutta ligger det väl i det. DOCK vill jag understryka att det är det värsta man kan säga till en som är mitt uppe i det, det minskar ju inte riktigt blockeringen om man säger så. "bara du slappnar av o slutar tänka på det så kommer det funka"... Yea, right!!!