Äntligen plus efter IVF, BF hösten/vintern 2011

Idag är det dags att åka upp till läkaren vid elva och prata moderkaka. Det "bästa av allt" är att jag har en lång lista med problem just nu. Jag hoppas att dom hinner med det också för jag måste ha hjälp IDAG känner jag. GAH! Jag är faktiskt en kämpare, men nu går det inte utan smärtlindring längre. Vi får se vad dom säger. Jag tog mig inte till jobbet i morse fast jag vill.

- Karpaltunnelsyndrom i båda händerna, trots övningar och skena på natten. Domningar i fingerspetsar, kramp i händer, ibland ända upp i axlarna.
- Nervsmärtor som skär ner i höger ben, tillsammans med extrem ryggsmärta hela vägen, nacksmärta och huvudvärk.

För att toppa det hela har jag även haft kraftig natthosta i tre veckor. Jag kör Pulmicort och Nasonex för att jag brukar kunna få lite känningar av astma (lindrig) på våren och så har jag provat receptfri hostmedicin som inte hjälper alls. Nu har jag förutom natthosta hostat "sönder" mig (känns det som) dygnet runt i två dagar = ingen nattsömn. Som lite topping så går det inte att hålla sig när jag hostar heller. Och jag gör bäckenbottenövningar varje dag!

OOOO vad härligt det är... Idag får ni tycka Liite synd om mig även om jag för det mesta har glimten i ögat och tar saker som det är. Jag har ju alltid kallats biverkningarnas mästare av min sambo, men nu får det fasimej räcka. Tur att jag inte spyr dygnet runt också...

Det är tur att jag får stora, underbara lyckorus när Lillplupp rör sig och att jag är så himla glad och tacksam för att han rejsar runt där och fortfarande hänger med. Men nu ska jag sluta vara duktig flicka och faktiskt be om hjälp. Steg ett var att min husläkare skrev ut Coccilana (hostmedicin) i morse. 

You go girl! Eller hur?
 

Gulle er!

Jag har fått smärtlindring och BRA hostmedicin. Jag behöver bara ringa om jag vill gå sjukskriven heltid så fixar dom det på en sekund. Nu har det varit en extrem situation denna vecka efter en lång tågresa. Normalt sett älskar jag mina fyra timmar på jobbet eftersom jag mest lullar omkring och avvecklar mig själv, skrattar och mår jättefint. Det betyder mycket just nu. Jag lär upp en tjej som är otroligt effektiv, så jag kommer kunna avveckla mig själv tidigare än jag trott. 

Moderkaksfliken kommer troligtvis inte att flytta på sig så jag ska ställa in mig på kejsarsnitt. Klart besked om två veckor efter ytterligare en undersökning, men hon sa att jag skulle ställa in mig på det. Åtminstone här har dom upplevt att det är vanligt hos IVF:are för att ägget kommer nerifrån "från fel håll" och fäster lite för långt ner på många. Det hade jag aldrig hört talas om. Alltid lär man sig något nytt. Vår inställning är att vi vill ha ett levande barn. Hur spelar mindre roll, även om jag hade förlikat mig med att vilja uppleva en vaginal förlossning. Men men. Det är inte det viktigaste. 

Tack för att ni har orkat lyssna. Nu dyker jag ner i soffan. Är hemma från jobbet idag och imorgon!

Ja, det är jätteskönt att dom är så noggranna. Och jag sa till läkaren att bara den lille kommer ut så får han komma ut hur som helst. :)
Jag är orons mästare, så nu oroar jag mig för ryggbedövningen istället eftersom jag inte kommer att få den under krystvärkar utan i ett skede där jag bara ligger och väntar på att känna smärtan av nålen. Men.... jag har en tid med Aurora-BM IGEN nästa vecka så då tar vi det då. Narkos, stygn och allt annat är jag inte ett dugg rädd för då jag har gjort en stor operation för tio år sedan med 140 stygn. Men en liten spruta... då jäklar går jag igång... Haha...  

Men SHIT vad du har gått ner fort! Vad härligt det låter. Jag hoppas också att man ska få tappa en del kilo framöver för både graviditeten och IVF-resan har ju gjort sitt. Å andra sidan, när jag blir lite mer mobil igen så har jag tre jyckar att motionera så det kanske löser sig av sig självt med tiden. :)

Fasen vad spännande med brudklänning och giftermål!! Du får ta dagen som den kommer och försöka njuta mitt i allt som händer. Jag är GLAD för din skull!  

Ja, idag är det bättre. Nu har en förkylning/influensa light brutit ut och då mår jag genast mycket bättre. Smärtorna har halverats i muskler och skelett. Underbart. Läckaget är ju som det är, men förhoppningsvis lättar det med åren. Skönt att höra att det inte bara är jag som inte får det perfekt trots bäckenbottenövningar.

Om du orkar - berätta gärna om ryggbedövningen. Det är det enda jag är rädd för inför ett eventuellt kejsarsnitt. Just att man får den utan födelsesmärtor (då folk brukar säga "GE MIG"). I det här fallet så kommer jag ju ligga och bara vänta på sticket och att det ska göra ont. Löjligt, men så fungerar min dumma hjärna.

Hoppas att ni får ordning på livet hemma. Skönt ändå att svärmor hjälper dig lite. Om du känner stöd i henne så tveka inte att få lite mer hjälp att kommunicera med din man. Det är ofta skönt med en tredje part som man känner förtroende för.  

JAAA! Bilder vill vill se. Du behöver ju inte lägga ut bild på dig själv om du vill vara anonym, men en bild på klänning och bukett framöver kanske? 

Bra fråga. Jag har ingen aning faktiskt. Min sambo har följt med på allting, inklusive amningskursen. Den enda gången han inte följde med var när jag skulle till vårdcentralen och BM för att lämna blodprov, kolla blodtryck och lyssna på hjärtat. Helgen före hade vi mer eller mindre bott på förlossningen och hört både hjärtljud och sett liten på skärm, så jag tyckte att han inte skulle behöva åka fyra mil från jobbet för att vara med den halvtimmen. Igår var han med hela tiden, förutom vid själva kollen av moderkakan, för då skulle han behövt sitta och glo rätt in i det heliga, så han satt strax utanför. Det fanns nämligen ingen bra plats för honom att sitta med, om inte han hade velat sitta med läkaren och glo rätt in. Vi har sagt att efter dom här åren med IVF:er och gynbesök så känns det skönt för oss båda om min puppilura får vara lite annat än en medicinskt utfläkt kroppsdel i minnet (för framtiden).  

Eftersom jag har varit rädd för alla sådana typer av undersökningar så hade jag blivit väldigt ledsen om han inte ville följa med. Jag kanske inte hade brytt mig om jag hade tyckt att det är en baggis. 

Haha... Förlåt om jag skrattar men precis så där kan det nog bli för mig också. Tack för tipset. Jag ska faktiskt fråga om jag kan få köra lustgas när dom sätter in skiten. Annars får dom ge mig lugnande och massor med bedövning först.

Det jag känner är skönt om jag inte blir sövd är att min sambo får stå med mig uppe vid huvudet, och att man är medveten och får barnet på sig väldigt snart. Det låter tryggt att du ändå fick en jättebra upplevelse. Nu ska jag läsa på som f-n om kejsarsnitt. Jag har ju tre månader på mig.

Visst gör dom snittet någon vecka innan BF normalt sett? I så fall kanske det blir tidigare än 19 maj? 

 

Fy så hemskt för dig.
Får man inte lugnande om man mår så? Det verkar ju jättedumt att någon ska behöva ha panikkänslor i det läget.