Kelsson: ja, det är en gissningslek med barnen. Man känner sig så maktlös när de är så ledsna. Vad bra att ni kom på vad det var.
Jag gör rent med tops- ljummet vatten, tvål och sedan torkar torrt med tops, hoppas det försvinner, gillar inte att gå till läkaren...
strössel: Vännen! Förstår att det är skitjobbigt! Tycker din man borde se helheten. Jag förstår verkligen att sälja hundarna inte är en lätt tanke, men om ert äktenskap står på spel, borde han inte ta dig mer på allvar då? Ni kanske borde införa pappa-son kvällar, typp tre kvällar i veckan, där han tar med sig Liam och hundarna ut så du får vara helt ensam, eller att du får åka iväg själv, eller ta en promenad eller kanske ha ett litet hemmaspa utan avbrott. En förändring måste ju helt klart ske! Skriv ner allt du gör på en dag, jämför det med hans 8-timmars arbetsdag och sedan jämför det ni gör på kvällarna så kanske han ser skillnaden. Många män förstår inte att det inte är "bara" att vara hemma med bebis, att det faktiskt är ett heltidsjobb som suger ur massor av energi.
Småbarnsåren är jättejobbiga, det måste din man verkligen börja förstå och dra sitt strå till stacken.
Hoppas ni kan reda ut det. Kramar i massor!
söte: Lycka till på KUB idag, allt kommer att se bra ut! Kram!
deaily: vad skönt att du blev sjukskriven. Kram!
carlan: sicken liten goding! Hoppas allt gick bra på BVC idag!
Strössel: Jag och min man har också gått i terapi, var för sig och ihop, och det är jättebra. Tror ni behöver ha en tydlig struktur för vardagen för att han ska kunna se vart han brister. Sen tycker jag att att när ni pratar/bråkar så ska det göras utan tv eller data, blir så ledsen att han inte verkar lyssna och ta dig på allvar.
Precis som Jis och tredjemaj skriver så är din egentid lika mycket värd som hans, om inte mer eftersom han är borta från L hela dagarna. Dessutom tror jag det är väldigt kvinnligt att underlätta för våra män (tex värma flaskan och lägga en nybytt baby i famnen på dem så allt de behöver göra är att mata).
Han kanske inte var beredd att det skulle bli en sådan skillnad med att få barn och många män tror jag inte fattar att deras partner förändras så mycket när hon blir mamma. De förstår det inte riktigt och då försöker de "normalisera" sina liv och köra på som de gjorde innan för att klara av den förändringen( tex dataspel, TV).
Jag har pratat massor med min man om det, att jag inte kommer vara mig själv, att bebisarna kommer att ta mycket tid från honom och oss och att han kommer vara tvungen att förändras med det också. Sen är det självklart viktigt att man jobbar på sitt förhållande sinsemellan också, att man fortfarande är "vi" och gör saker tillsammans som båda tycker är roligt.
Kvinnor läser på så mycket innan (och särskilt vi IVF-are) så vi har nog en bild av hur det kommer att bli och är mer förberedda, vi går också igenom en både fysisk och psykisk förändring under 9 månader som männen inte egentligen känner av.
Blev ett långt inlägg, men jag blir så ledsen att du mår dåligt och känner så här. Hoppas ni kan lösa det snabbt! Kram!
söte: Visste väl att allt skulle se bra ut! Grattis!
Vi har också pratat mycket om att släppa kontrollen, jag har ett fruktansvärt kontrollbehov och jag har fått jobba massor på det. (Allt kan inte alltid bli som jag har tänkt... vilket jag nog kommer att bli varse när tvillingarna kommer 
).
Så det gäller att vi har en bra kommunikation sedan, att jag tar ett steg tillbaka och att han säger ifrån när jag tar över. Plus att han frågar om han känner sig osäker på något så vi kan hjälpas åt.
Liam m ä: Vilken jättefin tårta! Har du bakat själv? Vad bra att du är nöjd med dopet. Kram!
Jis: Vad skönt att ni har bestämt er, tror du kommer må jättebra i det beslutet! Kram!
Kelsson: vad gullig du är. Ska komma ihåg det. Kram!
Är lite besviken, min svärmor skulle ha kommit nästa vecka och hållit mig sällskap, hjälpt mig med handling, städning, lagat mat och skämt bort mig, men nu ställde hon in (av förklarliga skäl, men ändå...). Hade verkligen sett fram emot det!