Usch,stackars dig, Strossel, känner med dig. Jag vet av egen erfarenhet vad du går igenom, separerade från storkillens pappa när sonen var två veckor. Av mina erfarenheter är det fruuktansvärt jobbigt att gå igenom en separation när bebisarna fortfarande är så små. Så om det går kan det vara bra att vänta lite med beslutet. Efter separationen finns det ju nämligen risk att det följer en jobbig bodelning, konflikter om umgänge etc. Det är svårt att orka med då bebisen är liten. Sedan finns det kanske möjlighet att du och din man löser era problem och kommer in i bra rutiner om ni kan sätta er och prata. om du får din man att lyssna. För mig var det jätteviktigt att ha gått i familjeterapi, bl.a. för att verkligen känna att jag gav förhållandet alla chanser. Plus att jag kunde se hur det inte gick att resonera med dåvarande sambon, trots hjälp utifrån. En familjeterapeut kan säkert hjälpa er bra med att finna gemensamma lösningar för att du inte ska känna dig överväldigad av krav i hemmet. Vad som är jätteviktigt är ju att din man inte sänder signaler att du och Liam inte är viktiga. det måste han förstå. För självklart kommer han att förstöra för er om han fortsätter så. Kanske går det bättre om en utomstående kan försöka att förmedla detta tillsammans med dig, en familjeterapeut tex. Men som sagt, det är ett jättejobbigt beslut att fatta, så om det går att skjuta det framåt i tiden är det bra. Men det är ju såklart du som vet hur du känner på den fronten. STor kram. hoppas att ni löser allt det jobbiga och får det bättre.