Vår 7-åring har inga kompisar :( Såå ensam...

Åh vad ont det gör att läsa det där...   Det enda jag kan säga är att du ändå ska försöka få ut honom så mycket som möjligt i olika sociala sammanhang, t ex kyrkans miniorer, olika hobbies... Min 8-åring har en svår språkstörning och pga det vill jag ha ett brett kontaktnät för hans del, så han har gått på miniorerna, spelar fotboll osv. Allt för att lära känna så många som möjligt. Kan ni inte vara och hälsa på hos nån jämnårig nån helg t ex? Man behöver ju inte vara bästis och bundis och umgås varje dag men ibland iallafall?+

Eftersom man bor som man gör... Avsides.. Så svårt!
Ska försöka hitta en aktivitet till hösten, nåt som han gillar, förutom fotbollen.
Som du säger så letar vi inte efter bästisar, får nu va glad för det "lilla", att finna nån/några att umgås med bara ibland.
Man märker hur ledsen han är, säger ofta att ingen vill leka med han..

Är han bra på något särskilt? Jag tänkte om ni kunde förstärka det han är bra på så kanske han får lite bättre självförtroende iallafall??

Känns som om det var min son.Fast han tar inte gärna kontakt med andra.Han kan sitta med flera stycken i samma rum,men han leker inte tillsammans med dom utan han leker själv.Han har en pojke han leker med som bor på samma gård på fritiden,men i skolan är det knappt.
Jag hade låtit det vara ett tag... 

men du kan inte ni erbjuda er att köra den andre killen också till fotbollen så kanske de kan leka en stund före? Vad ledsamt det låter för honom men så skönt att han inte verkar ensam på rasterna. finns det barn han skulel vilja ta hem? Funkar det om ni kontaktar en förälder o kollar om barnet kan följa med hem då? hur blir leken? Finns det något ni kan gör aför att underlätta? Låta honom ta med ett barn hem från klassen för fredags mys? Då kan ni köra mysmiddag o sen låta barnen få popcorn framför tv/film? Försök hitta säkra kort om det är lite kärvt att komma igång i leken menar jag. Hoppas hoppas det ordnar sig.

Har du kommit på vad det beror på då att han inte har kompisar? Vad du ska göra (om du ska göra nåt) beror helt på orsaken tycker jag.

Min son har inte många kompisar och det beror på att han inte har samma intressen helt enkelt. De andra killarna gillar att "bråka", springa runt o vifta med pinnar, de leker krig och sånt, och det gillar inte min son alls. Han tycker helt enkelt att de andra är så tråkiga att han ofta väljer att vara själv.  När han har nån kompis hemma nångång och de leker sånt som min son gillar, blir det ofta som en aha-upplevelse för kompisen, de gillar jättemkt att leka med sonen medan han efteråt säger "det var rätt tråkigt".

Nu skriver du ju om mobbning också, så det kan ju vara helt annorlunda för din son. Frågan är vad skolan gör osv. Min erfarenhet är att det inte är så lätt att bli kompis med nån på fritidsaktiviteter, man är där på aktiviteten o sen går man hem liksom.

Du har väl sett din son i samspel med andra barn. Kan du se nåt som han behöver "jobba" med så kan t ex rollspel hemma vara bra.

Jag tror det finns mycket att göra och jag hoppas du får många tips.
Viktigast är att inte överföra din ledsenhet på sonen, så han känner sig sämre för att han inte har kompisar. För det är han ju inte, troligen har det bara "råkat" bli så"

Är det ett problem för honom? Vill han ha kompisar? Vissa barn är ju faktiskt ensamvargar.

Sorry, såg nu att du skrev att du märker att han är ledsen för detta.

Min kille hade problem med kompisar länge. Ville heller inte leka med de som var ute där vi bodde. Hade en kompis som han lekte med nån gång i månaden. Såg att han inte mådde bra av det men förklarade lite försiktigt att det är olika perioder i livet, Kompisar kommer o går. Försökte att inte göra nån laddad grej av det.. Det blir lätt att man projicerar sina egna sårade känslor på dem istället för att hjälpa dem genom den här perioden. Tillslut blir det så laddat det här med kompisar så han tror att det är fel på honom och vågar inte fråga om han får vara med..
Gör inte så stor sak av det utan puffa lite då och då och säg att det inte alls är konstigt att man inte har nån kompis ibland och ibland längre perioder... Det blir bättre.. Fortsätt med fotboll och fortsätt hitta på saker.. Bjud hem vänner o.s.v Passa på att umgås med honom för innan du vet ordet av slänger han sej på cykeln och frågar snabbt när maten e klar  

 

Vet att det är en gammal tråd, så undrar hur det har gått? Har ett barn i liknande situation.