Detta med kost är inte så lätt när man som jag äter större delen av målen på jobbet. Lunch har jag ofta med mig egen, men frukost och mellis blir samma som barnen äter. Det borde vara hälsosamt, men jag vet inte om jag klassar Havrefras och Messmör som det mest hälsosamma. 
Fast den våren började jag med promenader på 2-3 km, så utvecklingen var enorm! Lyssna på kroppen och låt den sätta gränserna är mitt råd, samt skynda långsamt.
minmaj, kanske detta kan vara nåt för dig?
www.marathon.se/tr%C3%A4ning/sju-nyanser-av-halvmaratontr%C3%A4ning
Fast jag svarade ändå eftersom jag har som mål att börja löpträna.
Jag är visserligen inte överviktig, men jag vet hur det blir om jag inte sätter stopp för det.
Ja denna jäkla påsken!
Tänk om man kunde skylla allt på den! Som ni kanske kommer ihåg så var jag sjukskriven i höstas. Första fasen i rehabiliteringen gick snabbt och relativt smärtfritt, sedan blev jag frisk nog att börja jobba heltid. Kan väl säga att december till mars inte var värst kul, jag kämpade mig igenom varje arbetsdag. Inte blev det bättre av att mina bihålor krånglade och det som höll mig på banan var skidåkningen i Sälen. Hemma tränade jag nästan ingenting eftersom jag helt enkelt inte orkade. Sedan kom våren och ljuset samt att barnens träningar började ta betydligt mindre tid. Då äntligen fick jag orken till att börja träna igen, men bara hemma nu för att spara på orken och motivationen (nästan två mil till gymmet).
Efter några veckors styrketränande var höfterna starka nog för att jag skulle kunna börja gå på stället längre stunder och nu springer jag på stället i minst 20 minuter utan problem. Att åka skidor är inga problem för mig eftersom det inte frestar på höfterna på samma sätt som när man går och springer, så sedan i höstas har jag enbart gått korta sträckor i väldigt lugnt tempo utomhus trots dagar i skidbacken och spåret. Nu är det dock dags att flytta mig utomhus och målet är såklart att kunna springa milen igen. Senare i dag ska jag ta med mig barnen och åka till vår spårcentral och kolla hur det funkar, så håll tummarna för mig! 
Det blev ingen promenad i söndags, men idag kom jag äntligen iväg på en kortis. Jag vågar inte gå så långt för reaktionen brukar komma efteråt, men det kändes bra. Hoppas att det gör det ikväll och i natt med. Det var så skönt att promenera i skogen! Insåg hur mycket jag saknat det.
Ikväll blir det nog ett träningspass igen. Jag har en bra bit kvar , men jag känner ju att jag blivit betydligt starkare av de två senaste månadernas styrketräning.