Ni som har barn med autism: Är ni lyckliga?

Hej!
Det är väldigt svårt & tungt att få en autismdiagnos på sitt barn. För mig är det nu 4 år sedan diagnosen, då var han 3,5 år. Tillvaron rasade. Allt handlade om autism: om att få till rätt träning, söka information, hantera allt runtomkring, sorgen. Men det har långsamt blivit allt bättre. Att ha ett barn med autism är fortfarande något som påverkar mig enormt . Men jag kan helt ärligt säga att vi är en lycklig familj. Jag är stressad & överarbetad, ständigt dåligt samvete för det man inte hinner med kring sonen. En situation inte alltför olik många småbarnsföräldrars (även om detta onekligen är en dimension och på en nivå  de flesta slipper) . Allt handlar inte längre om autism. Sonen mår bra - om än autistisk. Vi andra mår bra. Vi är glada och lever ett bra & trevligt familjeliv. Känner oss inte så ovanliga längre. Klyscha kanske, men glädjen över alla små framsteg och det man har blir så mycket tydligare.