Ni som har barn med autism: Är ni lyckliga?

Lycklig vet jag inte men jag är nöjd i det stora hela. Vi är som Jebba skriver, en otroligt tajt familj som lever nära varandra och som lever mer här och nu. Vi har blivit bättre människor tror jag och det tycker jag är en stor vinst i det stora hela. Tufft som sjutton fast vi har flera funktionshinder och Plorp som är autistisk har många fler funktionshinder plus ganska grav utvecklingsstörning vilket inte gör livet lättare. Men jag hade varit en mindre lycklig människa om inte Plorp funnits, han gör mig glad, får mig att känna mig betydelsefull, älskad och han roar oss alla med sina hyss och upptåg samt sitt smittande skratt.

Så allt som allt, summasumarum, nej, jag är inte olycklig pga mitt barn nej, tvärtom.