Medryttare - det jobbigaste att hitta?

Ja, det är med skräckblandad förtjusning man byter medryttare!
Jag har precis skaffat mig medryttare nr 4 och denna gången var värre än dom andra.
De andra gångerna har jag kunnat sålla bort stolpskotten redan vid första mailet men inte denna gången.
Min häst är välriden och tävlas i hoppning men är definitivt ingen nybörjarhäst. Han kan bocka rejält och vet precis om ryttaren går att köra med eller inte plus att han är väldigt lyhörd och inte gillar när man är för hårdhänt eller obalanserad.
Eftersom de vettiga ryttarna kom på att dom inte hade tid  så tog jag ut några som lät rätt ok men ack vad jag bedrog mig.
Den som tog priset kom utan hjälm och riktiga ridkläder men alla gör ju som dom vill. Hjälm är dock ett krav så hon fick låna min.
Jag tror att det enda rätt människan gjorde var att hoppa av hästen.
Min sjuåring som är självlärd och rider någon gång i månaden har bättre sits.
Hon kortade inte stigläderna till en vettig längd, inte tyglarna heller.
Glappade med handen och hade ingen kontakt alls. Bankade med skänklarna som jag vet inte vad och kunde inte styra hästen.
Att han inte slängde av henne var ett mirakel (antagligen fattade han att hon inte var riktigt som hon skulle)
När hon bankade igång honom i galopp och inte hade koll på vart han skulle så satte hon honom rakt på ett litet hinder. Snäll som han är så hoppade han men eftersom det låg travbommar på andra sidan så trampade han på dom och höll på att gå omkull.
Då var det nog och hon fick kliva av 
Hennes nioåriga son var med så jag bet mig i tungan och sa inte vad jag tyckte. Jag frågade om han ville skritta av och det ville han så vi hade "ponnyridning" istället. Det var det bäste med den provridningen.

Nu har jag äntligen hittat en gullig tjej som verkar funka