Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Hej “pappa”

 Vi har aldrig fornekat varat avsky mot varandra. Jag menar, du visade ju ditt genom att overge mig for flera ar sedan. Jag undrar om du nagonsin saknade mig, om du nagonsin tankte pa mig. 

Jag alskade dig da, aven om jag inte kande dig. Det var ett oskyldigt barns kanslor, sa jag angrar det inte. Jag brukade ligga i sangen varje natt och undra om du var ute och kopte presenter till mig, jag lag dar och vantade pa ditt telefonsamtal (som aldrig kom) men nagonstans i mitt hjarta visste jag att det bara var en tids fraga om tid innan du skulle komma och radda mig. Jag trodde verkligen att du alskade mig, men jag hade fel. Du var inte ute och kopte nagra presenter, det enda du gav mig var en fucked up barndom, och du planerade ingenting forutom hur du skulle forstora mitt oskyldga liv.

Jag vill fraga dig nagot, med handen pa hjartat, hur kande du nar jag gjorde det samma mot dig? Kanner du hur din mage vands ut och in av sorg?? Eller kanner du fortfarande samma sak? Det vore valdigt trakigt om du gjorde det, for da hade min plan om att riva ut ditt hjarta misslyckats. Jag tycker att jag har gjort ett bra jobb hittills, men vi ar inte klara med varandra. Inte forran du är dod, och bara da ar vi kvitt. Livet blir inte alltid som man tankt sig, men det var du som borjade.

 Jag hoppas du dor med ett krossat hjarta 

// Din son