Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!
Till mitt ex:
Du var mitt liv, mitt allt. Jag gjorde allt för dig, allt. Jag älskade dig så högt, så sjukt jävla mycket. Du lämnade mig för snart ett halvår sen, och jag trodde fan aldrig att jag skulle ta mig igenom det här. Men vet du vad? Jag klarar mig. Jag kan faktiskt leva utan dig. Trots att du behandlade mig som skit så ville jag aldrig lämna dig, för på morgonen och kvällen var du underbar. Jag höll fast vid dig jämt. Tog din skit hela tiden, och intalade mig att det var mitt fel, allt. Du gjorde slut, men valde att ha mig kvar ändå. Du gjorde mig så sjukt förvirrad! Varför kan du inte bara släppa taget för? Du gjorde slut, du ville vara själv, låt mig va då. Hade du bara varit ärlig mot mig under förhållandet hade vi aldrig haft dessa jävla bråk, och det vet du. Så varför lägger du allt på mig? Varför lämnar du mig och sedan säger att allt är mitt fel? Varför säger du hela tiden att om jag bättrar mig på det, om jag gör si eller så så kan vi bli tillsammans igen? Snälla nån, inse att du inte är Guds gåva till mänskligheten. Du är fan mupp. Jag kommer föralltid att älska dig, du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Men jag måste vara ärlig och säga att nu, när jag vågade ta steget att gå vidare så inser jag att du inte var den perfekta pojkvännen, du behandlade ju mig som skit. Och ja, jag mår faktiskt bra, konstigt nog. För bara 1 månad sedan grät jag fortfarande över dig. Men nu har jag ett lugn i kroppen, jag känner faktiskt glädje. Jag skäms över att jag inte känner saknaden till dig, men fyfan vad skönt det är. Tänk om du kunde vara den där urgulliga killen du var för 3 år sen, då hade jag nog fortfarande jagat dig. Men nej, nu är det nog. Jag mår bra, jag klarar mig. Visst, jag kommer säkert bryta ihop när du träffar någon annan. Samtidigt som jag önskar att du då, i det förhållandet får smaka på din egna medicin, ditt kräk. Jag hoppas jag ser dig på jobbet imorgon, då ska jag vända ryggen till och bara skita i dig. Och föresten, jag har sagt upp mig. Så nu är vi inte kollegor så länge till, och fin familjs företag lär åka i skiten när jag drar - och allt tack vare dig 
Till min bästa killkompis:
TACK! Tack snälla för att du funnit för mig den här tiden. Du har gått igenom samma sak som mig så du förstår verkligen hur jag känner. Så himla skönt att få ha någon att prata med som förstår. Men jag måste vara ärlig, jag har fått känslor för dig.. Jag vet att du är 10 år äldre, men vi klickar ju så bra. Känner du också det? Alla kvällar med dig är underbara. Jag älskar att bara sitta i soffan med dig och kolla på film, det är så himla enkelt och bekvämt. Jag älskar dina barn. De ger mig sån glädje! Du är en sån himla underbar kille. Du verkar känna samma, men gör du det? Jag får väl vänta och se..