Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Till min pappa:
Hur kan du välja bort din egen dotter? Din förstfödda?
Jag går här varje dag och saknar dig. Trots att jag känner att jag inte kan annat än hata dig så kan jag inte heller låta bli att älska dig. Du gav mig ända liv. 
Du kan inte höra av dig på ETT ÅR! Ett helt jävla år och helt plötsligt från det blå så ringer du, och vad gör du? Du skäller på mig. Skäller på mig för att jag hade vissa åsikter som inte du har. 
Du sa att du var besviken på mig? Va fan är inte jag på dig?
Besviken, ledsen, arg, förbannad och rasande.
Jag gråter ofta, ofta om nätterna när alla andra sover. Vill inte att dom ska höra mitt snyftande eller se mina tårar. Hur kan du orsaka sådan smärta.
Din groda till fru, hon förbjuder dig att träffa mig och ditt enda barnbarn, det är nu nästan ett årsen du sist såg henne då var hon ca 4 månader och nu är hon snart 1½år. FY FAN vad jag hatar att du inte bryr dig. Eller gör du de? Bryr du dig de mista om oss så skit i va din groda till fru säger och träffa ditt barnbarn åtminstone. 
Mig kvittar det sålänge du bryr dig om ditt barnbarn. Så hon får lära känna dig och veta vem du är. 

//Din förlorade dotter