För mer än 2 år sedan träffade jag dig. Kärleken i mitt liv. Kärleken i ditt liv! Nåja, lovade du i varje fall. Den enda, den bästa, kvinnan i ditt liv, bara du och jag älskling... Du påstått att leva i väntan på skillsmässan. Jag ordnade allt för att bygga ett gemensammt liv, först lägenhet, sedan hus, bil, pengar, semester och... mycket, mycket kärlek, men var tredje dag försvann du i veckor och jag var själv. Efter 4 månader fick jag 69 kärleks-sms so du skrivit till din fru, medan du sovit brevid mig, av frugan såklart, och jag började förstå, vart du hela tiden tog vägen. Du väntade inte på skillsmässan. Du var och är gift. Vid den tiden har jag varit gravid för första gången. Kvällen, då jag hade missfall var du i Stockholm med din fru eftersom vi "inte hade det så bra". Jag åkte in själv som vanligt. Efteråt blev det mycket, förlåt, förlåt, men skyll inte på mig, låt oss försöka igen. Vi försökte igen. Samma sak. Jag var själv, jämt, medan du var hos frugan och barnen. Kvällen (konstigt att ett missfall alltid börjar på kvällen), då jag hade missfall för andra gången, stängde du helt av. Ingen kontakt längre. Vi vill inte ha med dig att göra något mer, sms.ade din fru och DU. NUFÖRTIDEN skriver du på FL om att din relation går inte att rädda och att du vill kärleken tillbaka, vill men vågar inte, kärnfamilj eller kärleken, trivs inte med min partner men vågar inte gå pga mina barn. Vet du, det finns många bedragna kvinnor i det här landet. Kanske skulle det gå att ordna om man bara kommunicera med varandra, men att bli avstängd 2 gånger, då man väntar barnen av sitt "livs kärlek" dödar allt som bara finns i en kvinna. Fortsätt skriva här, många kommer att ge dig kloka råd, men vad tror du vilken chans du har hos mig numera???
