Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

till mitt ex:

Du fick 3½ år av mitt liv, all kärlek jag haft och samlat på mig. Du var först för mig i allt. Vi skulle ju ut o resa, istället för att sitta och planera vem som skulle göra vad inför resan sätter du dig ner och gör slut. Du tittar mig inte ens i ögonen, du lämnar rummet. Jag börjar storgråta, fattar ingenting. Sekunderna innan satt vi och åt. Din mamma rusar in, hon börjar gråta hon fattar ingenting, undrar vad som pågår?!  Varför? Vad var den sanna orsaken? Jag visste att du älskade mig, jag kände det. Du var lycklig med mig, din mamma var lycklig över oss. Du ville inte ha tillbaka alla dom dyra smycken du köpt till mig, du hade svårt att prata med mig, du grät, du verkade förvirrad. Vad tror du det var i kaffet vi drack hos din styvmor? Du vet att jag aldrig dricker kaffe men hon övertalade mig, kommer du ihåg att jag bad om mer för kaffet smakade så gott?! Var det något hon gjort för dagen efter var det slut?! Idag är jag gift, det är du också. Är du lycklig? Jag är det, jag älskar den man jag lever med. Han är mitt allt. JAg berättade om mitt och ditt öde, han vet att jag fortfarande söker svar på mina frågor. Mina känslor för dig är borta men du kommer för alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta, jag tror att allt skulle vara så mycket enklare om jag bara kunnat få ett svar. Jag vill veta såhär 10 år efter om du själv vet vad det var som hände och om du upplevde besöket hos din pappa och hans nya fru som konstigt. Jag har kvar förlovningsringen jag fick av dig, om du vill ha tillbaka den och alla dom andra smycken får du det. Du vet att  jag aldrig varit intresserad av din förmögenhet, du vet själv att jag och mina hade det gott. Jag vet att du har barn, det har jag också - två underbara pojkar. Hur mår din mamma, din syster? Jag har tjuvtittat på din profilbild på facebook, såg att du på bilden har halsbandet och klockan du fått av mig. Bilden är rätt nytagen såg jag också. Visst är det lustigt?! Jag har allt kvar från dig men i en låda någonstans i källaren. Det är dyra grejer jag fått, jag vet ärligt inte vad jag ska göra med grejerna. Nu börjar jag nästan gråta för alla  minnen väcks till liv så jag avlustar mitt brev till dig. Jag hoppas att någon gång få ett svar. Önskar dig allt bäst, du är en fruktansvärt bra kille.

Från hon som väntar på svar

Jag har sen vi gjorde slut aldrig mer träffat han. Han bor utomlands.
Han var en så fantastisk människa, så sansad, artig, lugn, trygg, harmonisk, rolig, ärlig och snäll när vi var tillsammans. Någonting måste ha hänt den dagen hos hans styvmor som gjort att han flippat. Jag accepterade hans beslut fast jag slets i bitar. Jag valde att bara ringa o fråga om just alla smycken och då via hans mamma 1v efter vi gjort slut. Skulle sååå vilja sätta mig ner med han. Vi förlorade en gemensam vän kort efter vi gjort slut, undrar hur han tog det? Såååå många frågor men inget svar och jag vet att jag aldrig kommer få svar. Jag önskar han allt det bästa. För mig var han de något speciellt och kommer så förbli.

Min man vet om allt detta och vi brukar prata om det. Jag vet fortfarande inte vad jag ska göra med alla smycken, önskar så jag hade en dotter som kanske kunnat ärva dom. Personligen bär jag inget av det.