F, jag önskar att det hade varit vi när olyckan hände!!! Då hade du inte behövt må lika dåligt över ditt liv nu, för jag hade stannat hos dig. Jag hade gett dig allt det du velat, det som jag har idag... Jag mår så fruktansvärt illa över att allt bara rycktes ifrån dig. Du var snygg, trevlig, rolig, snäll- ja allt. Nu är det förändrat och det värsta av allt är att du är så medveten om det själv att det blir ett hinder för dig att få det du vill ha, det som jag har...
Jag kommer alltid att älska dig!!! Mina barn och min man är mitt liv idag men ibland funderar jag på hur det hade varit om du var mannen...
Jag hoppas så innerligt att du ska bli lycklig, jag vill att du ska få barn och det gör så ont i mig att se att du stoppar dig själv för du vet att du är annorlunda nu. Men du duger fortfarande F, lita på det så löser sig allt!!!
Är jag egoistisk som ibland önskar att du hade dött för att slippa det elände du lever i idag, eller är jag korkad som tror att ditt liv är elände? Hur mår du EGENTLIGEN? /E