Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Mamma

Jag ska flytta från stan och jag hoppas du stöttar mig utan att ge mig 107 anledningar på varför jag inte kan och får flytta. Jag är tacksam för allt du gjort för mig men jag måste få vara vuxen och göra mina egna val utan att du stoppar, hånar eller hindrar mig!
Du underminerar mig och får mig att tvivla på min förmåga när du alltid talar om hur usla idéer jag har, jag har tappat mitt självförtroende, eftersom du inte stöttar mina val och bara kallar dem; -Dumma drömmar! -Skärp dig! -Tänk dig för! Tänk på ditt barn! Osv.

Jag flyttar för att förverkliga mig själv och jag kommer att klara mig, du har gjort mig beroende av dig genom att alltid säga vad jag inte klarar och vad som inte kommer fungera! Låt mig lära av mina egna misstag isället för att klappa mig på huvudet och säga; -Vad var det jag sa, du skulle lyssnat på mig isället!

Jag är 29 år och du får mig att känna mig som 17 år! Jag kan inte ens bestämma i mitt eget hem!

Tack kära vän för inbjudan till ditt bröllop, det värmer mitt hjärta att vara välkommen till din stora dag och att räknas till en av dem du vill dela den med!

När alla andra vänner gift sig, haft stora fester eller kalas har jag inte blivit inbjuden, sedan kallar de mig vän men vill inte dela sina stora dagar med mig! Varför räknas aldrig jag till de närmaste?