Till alla jag känner:
Jag vill inte leva, men gör det bara för att jag har barn och inte vill utsätta dem för att deras mamma tar livet av sig. (Önskar att jag dog en "naturlig" död som en olyckshändelse)
till min "bästa vän" sen 28 år tillbaka:
28 år!!! betyder jag ingenting för dig? Ja jag mår skit, isolerar mig, och vill inte leva. men det blir inte lättare av att du nonchalerar mig helt. Du behandlar mig som luft.
Om det hade vart ombytta roller, så hade jag kommit och bankat på din dörr om du aldrig svarat då jag ringer. Jag hade inte gett mig förrän du öppnade dörren och verkligen pratat ut med mig om hur du har det, hur du mår och fått veta vad jag skulle kunna gjort för att hjälpa dig, om så bara hålla dig sällskap, passa dina barn nån gång eller vad fan som helst. handla, diska eller bara krama och trösta.
Nä inte ens ett mess, mejl, eller ett "gilla" på fb får jag ifrån dig.
Du skulle bara veta hur sviken jag känner mig, och ensam jag känner mig!!!!!!!!