Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Oj Unni, vilket inlägg. Jag hoppas du får nöjet av att uppleva iallafall en del av det du räknar upp drabbar exet ;)

Jag kan inte sluta, fast jag säger åt min hjärna gång på gång.
Jag undrar var du är, vad du gör. Jag undrar vem du tänker på.
Och jag har skuldkänslor. Stora feta skuldkänslor.
Och jag vet att det inte kommer bli. Jag vet att det aldrig kommer hända.
För jag kommer inte ge det en chans.
Tårarna brinner bakom ögonlocken och ångesten river som en varg sliter sönder ett oskyldigt litet lamm. Men jag är inget oskyldigt litet lamm. Absolut inte.
Jag menade aldrig att det skulle bli så här. Jag trodde aldrig det. Jag var ju säker på vad jag ville, tills...
Men jag klarar inte att träffa dig. Hur ska jag klara det? vad ska jag säga? Hur ska du undgå att se hur jag rodnar och tittar ner, istället för rakt på dig? Men hur ska jag kunna titta rakt på dig utan att bli avslöjad?
Jag ville så gärna vara lycklig. Jag hade kunnat vara det, kanske. Men nu vill jag bara nämna ditt namn. Fråga om dig. fast jag gör det inte.
Så mycket jag vill skriva. Så mycket inom mig. Minnet av hur hårt vi höll varandra fast vi inte var ensamma. Ska jag skratta eller gråta över det?
Fantasier om hur jag ber dig om en dans för att få vara nära. Legitimt nära. Fast det kommer inte bli. Det får inte bli.
Helst vill jag sluta drömma och bara glömma, för man tror alltid att gräset är grönare på andra sidan, fast oftast är det inte det.
Låt oss säga att jag gjorde som jag vill och bara tog det jag ville ha. Vad skulle jag vilja ha sen då? Det kvittar ju om jag får hela världen, jag vill ändå alltid ha något annat. Något nytt. Något bättre.
När en kille väver sin värld kring mig känner jag mig instängd och när han lever sitt eget liv känner jag mig utestängd. När han visar mig uppskattning blir jag arg och när han inte gör det blir jag ledsen.
Jag tror att du är ytterligare en ny utmaning. Eller är du det?
Du är en fin person, en genuin person. Ingen jag vill smutsa ner. Jag vill att du alltid ska vara samma.

Gå inte ned där, göm dig inte i mörkret. Kom upp, jag håller om dig. Jag håller dig till mörkret och tankarna är borta, hur lång tid det än tar. Sen släpper jag dig att gå vart du vill. Jag vill inte hålla dig fast. Torka tårarna, låt ångesten flyga, den har inget i ditt hjärta att göra. Låt skulden gå, den är inte din att bära. Jag vill dig bara väl, och att se dig lycklig, vart du än finner lyckan. Du är inte min, och kommer aldrig att bli det. Du är den finaste jag träffat och den finaste jag låtit gå. Men du är bättre utan mig, bättre fri. Mitt mörker ska aldrig omsluta dig, mina tankar ska aldrig befläcka dig och mitt liv är inte ditt. Men jag vill hålla dig en gång till, dansa med dig en sista gång... om bara för att få känna dig och dela den värme jag känner med dig. Sen släpper jag taget och fortsätter vara.

Kan du inte bara försvinna ur mitt huvud, onda vackra illvilliga underbara kvinna. Går ju inte en sekund utan att tanken på dig dyker upp. Jag vill ju ha dig även om jag vet att jag inte borde, och nej, jag missar inte dina små subtila vinkar, jag försöker så gott det går att blunda för dem... snart går det inte längre. Du har på något sätt lyckats ta dig in i mitt huvud och stuvat om så till den milda grad att snart kommer jag att släpa med dig hem, slita av dig dina kläder, slänga ned dig i sängen och se till att du får ditt straff.

Har du lust att prata lite?

Jo tyvärr, för det är någon jag fastnat för men som tyvärr inte är intresserad av mig lika mycket. Skulle känna mig som en stalker om jag skickade det.

Insatt, tack för dina uppmuntrande ord men det känns som om jag förlorar min ära då. Jag har hållit kontakt med ganska litet gensvar, kan inte fortsätta längre så.

Förresten, vad är du insatt i? :-P 

haaahahahahahaha... Underbart. Varför i helvete skickar ni inte detta till personen i fråga!???

va?!

Jisses.
Okej att vissa inte kan eller vill skicka, men mer än hälften, verkar ha massuppfittat.

seriöst.