Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Allrakäraste syster. Vet du att du är den sista jag tänker på varje kväll innan jag somnar? Att du är den första jag tänker på när jag vaknar? Det här halvåret har varit det längsta i mitt liv. Så otroligt mycket har hänt i mitt liv som du inte kunnat, eller velat, ta del av. Jag har träffat en ny kärlek, jag har flyttat, jag har gått igenom en stor sorg och nu har jag sökt ett jobb jag vet att du skulle vara stolt över. Jag hade velat ha min syster med mig genom allt det här. Jag hade velat få vara din syster genom allt du genomgått sedan du lämnade oss. Minns du alla kvällar i Uppsala? Med popcorn och harlekinfilmer. Minns du kvällarna i Borensberg? Nybakade bullar och Julia i fåtöljen. Du tog hand om mig när jag var liten och alla vuxna var långt bort. Det var ditt knä jag grät i. Din uppmuntran jag längtade efter.

Du har varit min idol genom hela livet. Någon dag hoppas jag att vi kan bli systrar igen. Bästa vänner igen. För jag älskar dig och jag vill ha dig tillbaka.

/Kajsa

Varför lovar du mig saker för att sedan visa med all tydlighet att allt annat är viktigare? Varför jämför du mig hela tiden med "alla andra"? Varför vill du inte vara med mig? Varför har du alltid tusen saker att göra efter jobbet så jag får stå ensam med allt här hemma? Varför tänker du bara på vad du vill? Varför vill du aldrig prata och lösa problemen?

Tror du verkligen att jag tänker stanna? Du borde bry dig mer för du vet att uppbrott inte är något som skrämmer mig. Inte ens om jag 35 år gammal får flytta hem till mamma ett tag.

Snart kommer du hem mer än tre timmar senare än du lovat *igen*. Jag hade ordnat en överraskning. Det är kanske inte sista gången du gör mig besviken, men kanske näst sista.

Jag vet att ni älskade er hund. Men pga att ni inte kunde uppfostra den och den hoppade på oss och skällde och dottern aldrig kunde leka med leksaker utan att den tog leksakerna så unviker vi att hälsa på. Detta var er älskade lilla baby som aldrig kunde göra fel. Den skrämde min dotter och hon var alltid rädd när vi hälsade på men ni ansåg det var vårt fel, vi gjorde henne hundrädd. Trots att hon inte var rädd andra hundar. Nu har ni tagit bort den för att den bet en granne och det är för sent för mig att förklara varför vi inte hälsar på mer än nödvändigt. Inte så roligt när man har prioritet lägre än en hund. / er dotter