Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Jag älskar dej av hela mitt hjärta! 
Att du lämnar mej, vår familj och bara går gör så ont att det känns som hjärtat gått i bitar.
Alla drömmar, planer om framtiden vi hade, våra minnen, vår historia betyder det ingenting för dej?
Du sa att du aldrig älskat mej, varför i helvete skaffade vi då barn, gifte oss, starta företag och köpte hus ihop för då? Varför sa du inget om dina tvivel på oss?
Jag älskar ju dej mest av allt, snälla kom tillbaka till mej och gör allt som vanligt igen. Håll om mej, kyss mej och låt mej få somna i dina armar igen. Du är det bästa som hänt mej, min drömprins!
 

Till min fd vän och mitt X´s nya!
Din jävla f****!
Visst har jag märkt, visst har jag sett er "speciella" relation till varandra nu varje dag i ett halvårs tid! Men när jag frågat mitt X så har ni bara haft en storebror-lillasyster relation och jag valde att tro honom. Kanske inte för att jag litade på honom men för att jag verkligen inte trodde att han var så korkad att han såg en framtid i en 17 åring som bor på ett ungdomshem. Men tro inte att jag inte såg för du var som ett plåster, gjorde slut med din pojkvän, började lyssna på hans favoritmusik, grät bara för att du ville att han skulle trösta dej, kopierade hans skämt och allmänt följde honom som en skugga varje dag. Men jag fanns också där för dej, jag har tröstat, ställt upp, hjälpt till öppnat mitt hem för dej osv. Dagen efter jag och XXX bröt upp skickade du ett sms, frågade hur jag mådde och skickade styrkekramar. 3 dagar efter det, 3 jävla dagar tog det för dej att börja bli en igel på honom igen. Men lilla du, han är bara desperat och du kommer bli så jäävla sviken om ett tag. Men då kommer jag bara stå där och skratta!!!

Jag önskar att du hade hängt dej istället!!!!

Mamma:
Jag vet att jag är totalt värdelös på precis allt i livet att jag är en dålig mamma, att jag var en frukstansvärd fru och att jag är en helt hemsk dotter! Tror du inte att jag flera gånger per dag önskar att jag vore någon annan eller funderar över om världen nog ändå inte skulle vara en bättre plats utan mej. Jag vet att du menar väl i det du säger men just nu är det inte vad jag vill höra. Jag vill få vara arg och ledsen på den som svikit mej utan att behöva drabbas av tankarna att det var mitt fel egentligen. Jag har redan så dåligt samvete jämte mot dej och pappa, resten av släkten och min dotter utan att behöva känna det jämtemot honom också. Men egentligen så VET jag att precis allt är mitt fel och att jag bara har mej själv att skylla att det tillslut blev såhär. MEN jag orkar inte leva med de tankarna just nu, jag orkar inte leva som det redan är.

Jag älskar och saknar dej så mycket att det gör ont i hela kroppen, du kommer alltid vara min drömprins. Önskar jag på något sätt skulle kunna få dej att komma tillbaka, få det att bli vi igen, men jag vet ju att det aldrig kommer ske och det gör så jävla ont!

Jag skulle lämnat, anmält, gjort abort eller helst av skjutit dej i huvudet!
Det hade garanterat gjord jorden till en bättre plats. 

Jag hatar att jag älskar dej så mycket!
Trots att du behandlat mej rätt igenom illa i alla år så är det din närhet jag saknar.
Men jag ska bli fri, en dag kommer du inte hålla mej i ditt järngrepp längre, en dag kommer jag åter vara den jag är.  

Jag vet att du aldrig ägnar mej en tanke och det gör ont. För jag saknar dej dag som natt, jag trodde ju att det var "vi" och att det alltid skulle vara det. Det gör så ont att du är borta och jag saknar dej otroligt!

Du har gjort mej så illa så svag så otroligt liten och rädd!
Ändå försvarar jag dej och vill dej väl trots alla psykologer, läkare osv som vill att jag ska anmäla både till polisen och att de ska få göra en soc anmälan. trots att jag redan hjälpt dej ur en anmälan hos soc redan.
Egentligen vore det rätt åt dej trots allt, men jag har ingen ork eller lust att kriga.
Det vidriga, dumma och elaka kommer du få stå för själv. 
Min hämnd blir att må bra, bli stark igen. Du kommer aldrig att ändras, ditt liv kommer aldrig bli bra och du kommer hamna i så jobbiga situationer helt på eget initiativ att jag inte känner att jag behöver ge dej mer skit. 

Ååååh du gör mej så osäker!
Vad vill du egentligen?
Gör jag nåt fel? 

Jag är så jävla nervös inför ikväll att jag bara vill kräkas! Hur fan ska detta gå?

Du gör mej tokig!!
Jag tror jag börjar bli kär i dej, du är så jävla underbar på alla sätt.
Men vad vill du?
Du säger att du gått på flera nitar men söker ett fast förhållande ändå får jag känslan av att det inte är mej du söker, utan att jag mest är någon form av "tidsfördriv".
Jag är inte intresserad av tillfälliga sexuella kontakter jag vill träffa någon på riktigt. Vill du chansa på att det kan bli "vi" annars känns det lika bra att vi avslutar vår kontakt här och nu. 
Är så väldigt rädd för att jag börjar få känslor för dej, men du inte har det samma för mej.
Vill inte gå på fler nitar nu!
Så hur är det egentligen? Beror mina tveksamheter på att du inte någon gång innan haft ett seriöst förhållande så du inte riktigt vet hur man "går vidare" eller är det så att du bara leker med mej? 

Vem försöker jag egentligen lura?
Jag har inte kommit över dej än utan älskar dej av hela mitt hjärta!
Kom tillbaka för i helvete för jag går sönder utan dej!
 

"I want a girl with lips like morphine
Knock me out every time they touch me
I wanna feel that kiss just crush me
And break me down

Knock me out!
Knock me out!

Cuz I've waited for all my life
To be here with you tonight"

Idag saknar jag dej!