Att behålla barn emot pappans vilja.

Såg nu att självklart skulle det ha funnits ett svar om man behöll som mamma med och inte ångrar sig alls .. Fast den frågan blev visst bortglömd .. sorry!!

Jag behöll och ångrar mig inte. Hade ingen kontakt med pappan under graviditeten, dagen efter dottern fötts så kom han och hälsade på oss :) Efter det träffades vi dagligen i kanske 1 månad sen efter massa strul så har hon från och med sommaren 2010 varit hos sin pappa varannan helg :) Hon blir 4 i februari.

Inget direkt svar på frågan men ett annat perspektiv: jag gjorde abort mot pappans vilja för några år sedan. Idag är vi fortfarande tillsammans och väntar vårt andra - planerade - barn. 

Jag behöll emot pappans vilja.
Jag hade då gjort en abort många år tidigare (en tonårskärlek då )och klarade
inte av det en gång till. Fick veta den 27I12-08 att jag var gravid..
Från det datumet till Maj månad 2009 tjatade och bönade pappan mej om att göra
abort. Min son föddes i Juni... 9 veckor för tidigt.
Hann inte njuta en sekund av min graviditet av alla hotelser och abort-prat från han.
Jag hade dåligt samvete, visst det hade jag. Men jag klarade inte av en abort.
Han sa även upp faderskapet under graviditeten.
Nu nästan över 2.5 år senare.. Lever jag i ett helvete med pappan...
Ena sekunden ska han leka number one dad och andra så finns han inte...
Han har missat allt under pojkens framsteg och utveckling..
Jag fick fixa det själv, va ja beredd på med ifrån början.
Är nu då pojken börjar bli mer o mer självständig som kan ska komma in
i bilden. Då jag gjort tagit svåra biten..

Vet inte riktigt vad jag skulle svara. När jag gjorde aborten så kändes det så rätt det kunde bli (var 17 år, dålig ekonomi och hade ingen som helst bra relation till pappan. Vill bara spy på honom om man säger så).

Men nu i efterhand så börjar man fundera om det var en bra grej (fast jag innerst inne vet att det var rätt) eftersom att jag verkar ha svårt att bli det igen :( Men skulle det varit min nuvarande sambo som var pappa till det barnet så hade jag definitivt ångrat mig helt idag!

Själv behöll även jag mitt barn emot pappans vilja , sonen har nu hunnit bli 4 månader men pappan vägrar att ha något med varken mig eller sonen att göra , men ser det mer som hans förlust än som min! Ångrar inte mitt beslut att föda det minsta

Har aldrig hamnat i situationen och hoppas att slippa även i framtiden, men jag skulle ALDRIG abortera ett barn för att pappan ville det. Och ville han veta min ståndpunkt i frågan innan han stoppar kuken i mig så är det bara att fråga, abort är inte ett alternativ för mig, inte på grund av att en av föräldrarna "inte känner för det" åtminstone.

Jag sitter i situationen nu, jag och min särbo har varit tillsammans i 5 år är nu gravid i v 12. Han vill inte behålla o jag är förkrossad, har tid för abort på måndag men vill inte ta bort. Han har tre barn sen innan jag har ett, de är från 10 år o uppåt. Jag förstår honom, hade inte heller planer ordet här.

Har varit ensam med mitt barn i 7 år o vet inte om jag skulle orka det igen.