47 år?

Antingen har man en 67-årig mamma vid 20 eller också lever man inte alls. Vad tror du personen föredrar ärligt sagt? Har du hört nån med äldre föräldrar säga att de hellre aldrig levt än haft de föräldrar de har? Och jag personligen tar då miljoner gånger hellre ett ds-barn än inget alls! De är lika mycket värda.

Det finns många sätt att motivera att inte skaffa barn när man är över 45. En av de är risken för DS. Men hur resonerar man egentligen - majoriteten av alla gravida gör (eller vill göra) ändå NUPP/KUP/FVP för att kartlägga risken? Så vad är skillnaden egentligen? Med tanke på att det är väldigt få som överhuvudtaget blir gravida så sent som över 45 å är det ännu mindre antal som faktiskt skulle föda ett barn med DS, speciellt med tanke på fosterdiagnostiken. Att behålla eller inte ett barn med DS gäller ju alla, oavsett ålder, det är en fråga föräldrarna måste ta ställning till själva oavsett hur unga eller gamla de är.

Åldern då. Ja, risken att dö vid 70 är ju större än att dö vid 50. Men faktiskt inte så stor med tanke på att livslängden ökar hela tiden. Och hur långt kan man planera sitt liv egentligen? Om man kan ge sina barn tryggt hem, kärlek och alla färdigheter man behöver för att kunna leva sitt eget liv - ja då gör det väl inte så mycket även om du skulle dö "redan" vid 70. Folk lever längre nuförtiden dessutom. Jag har en granne som är 80 som är fantastisk duktig på att ta hand om våra två barn, 4 och 6 (visserligen blir hon trött efter en timme, men ändå). Hade hon varit min mamma så skulle hon ha fått mig när hon var 44. Jag fick mina barn vid 39 och 42. 

Med tanke på att det är ungefär lika sällsynt att få barn så sent som 47 att dö ung, så tycker jag inte man ska komma med några "rekommendationer" hur folk ska planera sina graviditeter. Det finns många friska barn i världen som föds när mamman varit över 45.

 

Jag är HELT säker på att det är möjligt, precis som någon av de tidigare inläggen sade så har vi i vår tid satt en mental gräns, den biologiska gränsen kan i individuella fall vara en helt annan.

Jag fyller 45 om ett par månader och är gravid för åttonde gången sedan 37 års ålder, med beräknad förlossning 29/7. Yngsta barnet av tre, är två år och föddes då jag var 43,5 år. Blev gravid igen på första försöket i höstas. Har alltså haft flera missfall också men inga som helst problem att bli gravid, inga som helst hormonbehandlingar, hälsoprepearat eller annat har behövts. När jag ringde MVC första gången frågade dock sköterskan om det var en IVFgraviditet.

Upp till 20% av alla graviditeter slutar med missfall oavsett kvinnans ålder även om "äldre" kvinnor löper något högre risk. Tycker överhuvudtaget att riskerna med en graviditet för kvinnor över 35 ofta överdrivs. Visst finns det en något ökad risk för diverse komplikationer, men de går att hantera.  

Är för egen del helt säker på att jag kommer att vara fertil några år till, även om vi bestämt oss för att sätta stopp nu vid 4de barnet.

Så länge man är frisk och känner att man vill och orkar skulle jag inte låta "omgivningen" påverka ens personliga livsval. Vill man ha barn och naturen också vill, dvs att man fortfarande kan bli gravid så är det bara att köra på.       

   

         

Exakt VAD är det som gör att en äldre kvinna löper större risk till det du skriver ovan?
Har ni några teorier om den exakta orsaken? *nyfiken*

Vad arg du låter, det var verkligen inte min avsikt att uppröra någon. Jag skriver också att "Visst finns det en något ökad risk för diverse komplikationer, men de går att hantera"

Eftersom du menar att riskerna för "äldre" kvinnor är höga, "De många fler fallen av svår havandeskapsförgiftning, HELLP, fosterskador/ missbildningar, blodproppar, skyhöga blodtryck och för att inte tala om svårare förlossningar- det måste vara nåt de heeeelt missat??? :) " så vore det intressant att få veta faktiska siffror för de komplikationer och missbildningar du refererar till, och då också dina källor till dessa siffror.

Jag tror inte det finns någon här som vill förneka att föräldrarnas ålder medför ökade risker, däremot upplever många att dessa risker överdrivs. Allt barnafödande har i alla tider medfört risker.

Personligen har jag inte mött en enda barnmorska, läkare eller sköterska som på något sätt höjt något varnande finger pga min ålder. Min ålder har överhuvudtaget inte nämnts. Denna graviditet får jag precis som förut gå det sk basprogrammet, inga extrakontroller eller annat är inplanerade. Det enda som erbjudits är KUB eller FVP. Om riskerna pga ålder var SÅ höga som jag tycker mig utläsa av ditt inlägg, borde då inte mödravården agera annorlunda och hålla mig under lupp tills barnet är fött?

Att risken för komplikationer är högre betyder inte att den är skyhög. Dessutom åldras människor i väldigt olika takt, och är också fertila olika länge.    

            

Tråden handlar väl om naturliga graviditeter i högre ålder, inte om ivf. Ivf är en behandling man kan välja oavsett ålder, och nåt inte alla vill genonomgå.

Medelåldern för förstagångsmammor i Sverige var ungefär lika hög på 1800-talet som nu, något det talas tyst om. Många var över 40 eller rent av 45-50 år när de fick sina sista barn. Mig säger de faktumen att vi naturligt sett ska kunna få barn högt upp i åren, men självklart gäller det inte alla. Kostnaderna och riskerna kring ivf gör att det är bättre att säga att dom flesta blir infertila av ren ålderdom vid 29.

Källa är Sveriges kyrkböcker, folkbokföring har förts i hundratals år. Giftasåldern för kvinnor under 1800-talet var ca 28 år, och man fick oftast inte barn innan giftermålet. När man väl var gift fick man barn under hela sin fertila period, eller så avled man i barnsäng innan dess. Varför exakt det var så, får du fråga en historiker. Det jag enkelt förklarat vet, var att ungdomar inte hade råd att bilda familj. Kanske svårt att inse, men vi var ett fattigt land utan sociala förmåner. Man jobbade som pigor och drängar under ett antal år för att senare i livet kanske bilda familj. Det man numera alltid refererar till är 40-talisternas tidiga barnafödande, det lägsta i modern tid, som kom sig av bra ekonomiska tider och försörjningsmöjligheter för unga.

Jagvetmest: Där sade du det "Alla fattar väl att det handlar om statistik?? "

Men du har fortfarande inte gett oss några specifika risksiffror för oss "äldre" mammor och källor till dessa.
Mytbildning och okunskap finns även inom sjukvården. Ta nu inte detta personligt!

Risken för DS är 1:23 för en kvinna i min ålder, 44,5 år. Åldern i sig säger dock inte allt, och statistik är som alltid ett väldigt trubbigt instrument på individnivå. Eftersom detta är min åttonde graviditet så är det knappast av "hänsyn" till en gammal barnalängtande kvinna som vården avhållit sig från några pekpinnar: Det brukar de ju vara ganska bra på i vanliga fall.

Att få ett barn med DS är inte det värsta som kan drabba en  i livet. Hela livet består av ett enda stort risktagande varje dag.
Det är bara svenskarna som lever i illusionen om att vi kan "försäkra" oss mot allt ont. 

Min farmor fick 10 barn, det sista vid 43 år. Min mormor fick bara två barn, men gifte sig sent och fick första vid 35 och andra vid 42.

Att gifta sig förr krävde pengar och försörjning, i allmogen var det som sagt många som snällt fick vänta tills omständigheterna tillät giftermål. Det var överklassen som gifte bort sina döttrar tidigt, angelägna som de var om att säkra sina tillgångar genom allianser med andra besuttna släkter. 

         

   

     

             

INGEN här förnekar att riskerna ökar med åldern, det har redan påpekats ett flertal gånger i denna tråd.

Jag har däremot velat nyansera den bild du Jagvetmest gav av att riskerna skulle vara SÅ höga (att vi äldre, underförstått, borde ha vett att avstå?)

Att tala om missbildningar  osv på det sätt som du gör     Citat: "Spännande att höra att riskerna för kvinnor över 35 år är överdrivna! Du kanske skulle kunna informera mina kollegor inom obstetriken om det (som tror att det faktiskt är så). De många fler fallen av svår havandeskapsförgiftning, HELLP, fosterskador/ missbildningar, blodproppar, skyhöga blodtryck och för att inte tala om svårare förlossningar- det måste vara nåt de heeeelt missat??? :) "       utan att kunna ge exakta fakta om den statistik du refererar till, syftar väl inte till annat än att skrämmas.

Jag tror knappast någon kvinna 40+ som medvetet försöker få barn är så ignorant eller omogen att de inte vet med sig att det finns ökade åldersbundna risker med en eventuell graviditet.  Du underskattar oss om du tror att du behöver skriva oss på näsan.     

     

Nu äntligen talar du klarspråk, att det i själva verket handlar om dina värderingar, "Jag tycker det är på tok för gammalt", som du försökte maskera med hänvisningar till statistik som du sen inte ville eller kunde redogöra för. 

Du får självklart tycka precis vad du vill om "äldre" mammor, jag har inga som helst problem med att acceptera oliktänkande, tvärtom, jag tar gärna en debatt med sakliga argument.

Att riskerna ökar med åldern är vi ju överens om, för att sen komma vidare i "debatten" krävs dock att man lämnar sitt tyckande åt sidan. 

Man skulle ju också kunna påstå att det är helt galet att säga att man är lika lämpad för föräldraskap vid 20 som vid 45 år. Hur sakligt låter det tycker du? 

Huvudsaken är att man känner sig trygg och nöjd med de livsval man gör. Vad sen omgivningen "tycker" om det är inte så intressant.       

     
  

Nu råkar det vara så att jag just idag varit på MVC, hade läkartid för att planera fortsatt graviditet och förlossning, ett rent rutinbesök.

För nyfikenhets skull frågar jag då läkaren som råkar vara specialist på fostermedicin ( samtliga läkare knutna till MVC turas om med rutinbesöken) vilka ökade risker kvinnor 40+ löper vid graviditet och förlossning. Tyckte det kunde vara intressant att få veta vilka besked en specialist hos MVC ger.

Hör och häpna, enligt denna specialist löper kvinnor över 40 INGA förhöjda risker alls, ej heller finns det någon högre risk för fosterskador/missbildningar, annat än kromosomavvikelser (vilket ju gravida över 35 screenas för).

Jag frågade om detta verkligen kunde stämma då det finns de som hävdar det motsatta, och får då till svar att många blandar ihop förstföderskor och omföderskor. "Äldre" FÖRSTFÖDERSKOR löper en marginellt högre risk för komplikationer såsom uttdragen förlossning och att barnet dör i magen sista graviditetsveckorna, därför följer man just de äldre försföderskorna lite närmare.
Vad gäller äldre OMFÖDERSKOR finns INGA vetenskapliga belägg för ökade risker vid graviditet och förlossning varför det heller inte finns någon anledning till tätare eller noggrannare kontroller.

"Den oron kan du HELT lägga åt sidan, inget att fundera på överhuvudtaget" säger läkaren som förstås tror jag jag oroar mig för egen del.

Vi har alla olika värderingar tack och lov, men bättre då att säga jag tycker såhär, istället för att referera till statistik för att få sitt tyckande att framstå som en vedertagen sanning.