hallontryffel skrev 2012-07-20 14:47:10 följande:
Ja, men det säger ju bara något om dig. Min vän förlorade båda sina (unga) föräldrar innan han var tjugo men lever ett gott liv idag och skulle definitivt inte velat vara "ofödd". En person/ ett par som är beredda att försöka bli föräldrar i "mogen ålder" har förhoppningsvis fördelen gentemot vissa "unga" föräldrar (hrm) att de fått mer livserfarenhet och vet att livet inte är så svartvitt och att de kan lära sina barn att bli självständiga och inte så dömande...
Återigen en som inte vet vad ordet sannolikhet innebär.
"Mogen ålder" är inte närmre 50. Har inte en enda vän som inte är självständig, alla har föräldrar som varit max 35 år när de fötts.
Aubree skrev 2012-07-20 15:07:14 följande:
Så du önskar att din pappa och faster blivit aborterad, och är nu ledsen att det inte gick på den tiden? Och att alla över en viss ålder ska göra abort? Vi får hoppas att du inte säger sånt till familjen, för det var inte direkt trevliga tankar du har
Nej, det önskar jag inte. Däremot var de inte planerade och saker händer. Farmor var dessutom 42 år gammal, inte 47. För mig är 5 år en STOR skillnad, även om jag kan tycka att 42 är lite för gammalt för barn också, vilket farmor själv kunnat intyga.
Att bli gravid av misstag som 42-åring och att desperat planera barn och ta till IVF osv när man är 47 är för mig två HELT OLIKA saker.
GalerieMaeght skrev 2012-07-20 17:26:33 följande:
Vad menar du med "ganska tidigt i livet"? Vilken ålder är enligt dig ok att förlora sina föräldrar?
Ålder är endast EN aspekt bland många när det gäller att skaffa barn, frågan är om den är den viktigaste? Och "elakt" skriver du om att skaffa barn när man är "äldre", men vad är det om du skaffar barn som ensamstående (kanske något barn kan fara illa av?), du separerar från din partner så barnen måste bo växelvis hos er båda (kanske bidrar till att barnen mår dåligt), du jobbar så mycket att du inte orkar engagera dig i barnen eller du är helt enkelt ingen bra förälder - trots att du bara var 27 när skaffade barn..? Är det elakt att skaffa barn om man är arbetslös t ex? Eller om du är handikappad?
Vad jag vill ha sagt? Jo, att det hela tiden finns dåliga saker som kan drabba barn och vem och vad avgör vilket som är värst? Är alltså en bra uppväxt med äldre föräldrar sämre än en dålig uppväxt med yngre föräldrar?
För min del tycker jag inte att någon borde behöva förlora sina föräldrar innan de själva skaffat barn (om det är något de vill ha). Jag har själv på mammas sida haft otrolig glädje av både mormor, morfar, gammelmormor och gammelmorfar och förstår inte hur någon kan vilka neka sina barn det. Sannolikheten att man får lära känna sina tidigare generationer ökar naturligtvis ju yngre man är när man skaffar barn.
Jag tycker att det är otroligt egoistiskt att skaffa barn som singel (föraktar alla som singelinseminerar utan att skämmas) och likaså om man inte själv har ett ordnat liv. Arbetslösa kan alla bli, likaså handikappade på olika vis. Om man separerar så tar det dock i regel inte bort den andra föräldern, de flesta i vårt land har delad vårdnad även efter en separation och det behöver alltså inte alls vara negativt för ett barn.
Tröttsamt är personer som ser allt som svart eller vitt som du visst gör!
Hellre en bra uppväxt med (relativt) unga föräldrar än en uppväxt där man förlorar ena föräldern som 12-åring och bara har en förälder kvar några år till (som snart blir pensionär och inte har råd att låta sitt barn varken få pengar till körkort eller aktiviteter som andra ungdomar), inga mor- eller farföräldrar och heller inga syskon för att föräldrarna var för gamla för att lyckas skaffa ett barn till...
