Är själv 47 och har plussat! Så klart vet jag att missfallsrisken är hög och även att risken för fosterskador är högre än för en yngre kvinna. Känner mig faktiskt ganska chockad och vet inte om jag ska vara glad eller förskräckt! Vad ska alla säga? Får väl först kolla om det är liv och sedan ta ställning till hur jag ska gå vidare. Vill bara tala om att det är möjligt men kanske inte så vanligt.
Spontant gravid , ingen hjälp alls.
Känner du dig lika ung när barnet är en trotsig tonåring på 15 år och du är 61 och snart pensionär?! Inte för att jag vet hur pensionärerna är i din närhet. De jag känner är ganska pigga för sin ålder *LOL*
Jag är som jag redan skrivit, spontant ( och omplanterat ) 47 år gammal och gravid. Om det nu är ett friskt barn, ska jag då abortera det för det är synd om barn med gamla föräldrar? Om jag väljer att adoptera bort barnet, är det ok då? Jag tycker själv att 47 är lite väl gammalt men nu är det ett faktum och valet är mitt. Normalt eller inte, jag är ändå gravid!
Är det inte normalt att bli gravid naturligt i min ålder? Sist jag tittade i spegeln såg jag ganska normal ut =o
Tack för grattis btw ;)
Kollar man statistik så föddes 2010 10 barn av kvinnor som var 48. Jag antar att äd barn finns med i statistiken men faktum kvarstår, det finns kvinnor som forfarande kan få barn naturligt, dvs utan äd, hormoner osv. Sjukvården har inte sagt något om min ålder, varför ska då jag göra det?
Vi har två veckor kvar till cub, är barnet friskt så kör vi, är det inte friskt så blir det fruktansvärt att ta ställning till hur vi ska göra. Jag känner att ett sjukt barn kräver mycket av föräldrarna under en lång tid, det hade varit annorlunda om vi varit 20 år... Men vi får se vad cub och ev fvp säger. Ulfina, varför valde ni att avbryta? Det är ju absolut sista chansen så jag antar att det var ett svårt beslut. Nåväl, vi väntar och ser vad proverna säger.
Vi har barn sedan innan. Men ett barn som inte är friskt, tex Downs, kräver något helt annat än ett friskt barn. Så klart behöver barnen sina föräldrar hela livet men ett barn med speciella behov kräver ju helt enkelt mer. Man måste ju själv veta vad man klarar av och var gränsen går. Jag har önskat denna sladdis så hett, men nu när jag är gravid så ser jag mest alla bekymmer. För det är klart att det blir annorlunda än när de andra barnen kom. Jag vet att oddsen är emot oss, men det finns ju trots allt friska barn som föds av äldre mammor så det hoppas vi på såklart. Ingenting är hugget i sten heller, vet inte hur jag skulle reagera vid ett neg besked. Man måste ju ändå försöka vara positiv även om det är svårt. Ulfina , tycker det var starkt gjort att fatta det beslutet ni gjorde. Det verkar ju ha varit rätt i alla fall.
Liten uppdatering: den 28/2-2013 föddes vår son helt frisk. Vi befinner oss i ett lyckorus och kan inte riktigt förstå att detta mirakel kommit till oss. Det absolut bästa som kunde hända!
Fast jag hann att fylla 48 innan förlossningen. Måste tillägga att alla i min omgivning är positiva och glada för vår skull. Var lite rädd för människors förutfattade meningar och trodde kanske att vi skulle få negativ respons, maken är lika gammal som jag. Men så blev det som sagt inte utan idel lyckönskningar och glada miner. Tänk att livet kan vara så fantastiskt!
Nog blev många överraskade men min bm sa inget speciellt om min ålder. Fick inga extra kontroller eller så. Vi gjorde fvp eftersom ett handikappat barn kräver mer under en längre tid. Vi visste alltså att vi väntade en frisk pojke. Han har hunnit bli 5 månader och vänder sig så fort han får möjlighet. Jag tycker för min del att jag har mer ork nu än när jag var 30. Människor i vår omgivning har bara varit positiva och grattat oss till vår vackre son. Sedan kanske det inte är så jättevanligt att få barn vid 48 men vem vill vara jättevanligt? Andra får gärna slå sig till ro och vänta på barnbarn. Det är ok det också.