47 år?

Det som förvånar mig så i dessa trådar om äldre mammor (för fäder nämns sällan) är döden. Kommentarer av karaktären: "Skaffa inte barn sent, för då blir barnet ensamt när du dör", är så trista! Vi ska alla dö, precis som att åldras är det något vi alla vet säkert, eller hur?! Men varför i hela friden ska jag planera mitt liv efter datumet då jag ska dö?!

Vi lever ju nu eller hur! Se då till att LEVA!

Om man kan få barn efter 40 så är det väl bara bra - om man vill det förstås så lev och njut! Lär ditt/dina barn det som är viktigt i livet, dvs. ta vara på livet och leva fullt ut. Om man då dör i förtid och barnet/barnen blir ensamma, hur ska det kunna förhindras?! Vilket onaturligt kontrollbehov!! Det händer ju förr eller senare ändå - och jag tror att det är lika jobbigt att vara 60+ och förlora sina föräldrar (som kan ses vara "normalt"), som att vara 20 år. Saknaden kommer alltid att vara stor - om man haft en bra relation. Jag tycker det var bra det någon skrev - att om barnet fick välja mellan att ha en äldre förälder eller att inte finnas till alls - så är ju svaret rätt självklart! Jag tycker att det är synd att skuldbelägga äldre som skaffar barn - vem tjänar på det? Barn kan olyckligtvis förlora sina föräldrar oavsett deras "produktionsdatum" i relationssvårigheter, missbruk, sjukdomar, olyckor...Men vi måste väl försöka leva och njuta ändå - annars är det väl lika bra att lägga ner hela verkstan när man väl fötts?!!

Är själv en 42 med en liten son på 2 år och som hoppas på ett syskon längre fram.