Jag har haft barnlängtan efter fler än mina idag vuxna. Tillsammans med min nya man gör vi en ÄD resa vi vill verkligen ha sladdisar! Så underbart att dela det. Har gjort flera misslyckade försök men efter en hysto så hoppas jag det ska lyckas efter ärrbildningarna är borta. Jag känner att jag vill inte leva med att ångra det jag inte gjorde.
Ålder sitter i själen inte på leg!
Abc....: Döden finns ingen garanti för... Mina första barn hade sk unga föräldrar, de var 13 resp 18 när deras pappa 42 år dog. Min morfar blev 98år. Min andra sambo dog 62, cancern tog honom på två år. Så det argumentet är inte hållbart. Din rädsla för att mista dina föräldrar har växt fram av någon anledning, men inte var det deras leg, som var problemet?
Det är ledsamt att du har så smärtsamma minnen kopplat till dina upplevelser med sk äldre föräldrar. Det finns ju många som vittnar om det motsatta. Dessutom är det så att utvecklingen gått mot att förstföderskan är 35 idag. Så en generation och fler kommer ha föräldrar som är sk äldre.
Personligen tror jag betydelsen av hur vi är till sinnet inte bara se till fysisk ålder. Jag ha en mormor som är 95 år, det skulle inte vara några problem att ha henne som mamma. Och inte många tror hon har en så hög ålder. Idag har jag mycket bättre förutsättningar till att ge mina barn en trygg uppväxt än vad mina fick när jag var 25. Då hade jag inte den självkännedomen eller ekonomiska trygghet. Och framförallt vi är två vuxna som lever äkta och ärligt älskar varandra med respekt. Den miljön hade jag velat ge mina barn som har en ung mamma.
Och det är säkert viktigt och ännu viktigare att vara aktivt delaktig i barnets liv ich vardag och kommunicera hur vi har det... För att lösa de motgångar som barn möter på vägen.
Det blir ju än viktigare för mig med din historia med mig, att ge mitt barn god självkänsla.