IVF Umeå

Jag har jätteont i mina äggstockar idag och är livrädd för att bli överstimulerad. Precis så här kände jag första gången jag gjorde ett ET och fick ut 28 ägg. Jag tror inte att det är lika många nu, men känslan är densamma.  Imorgon vet jag...

 

Välkommen! Har ni de två tidigare barnen tillsammans? Har ni fått någon förklaring till er barnlöshet?
Varmt lycka till på din kommande FET! 

Läste som en kratta, ser nu du inte har barn sedan tidigare. Sorry!

Drömmer om ett barn: Kör försiktigt inatt! Hoppas att det går bra på plocket och att vi ses på insättning på fredag!

På väg hemma efter äp, precis som jag trodde så fanns det rätt många blåsor trots att jag fått byta till Menopur. Menopur ska ju ge färre blåsor men av bättre kvalité.... Jag hade 22 blåsor och lika många ägg. Jag gissar att det blir blastocystodling... Själva plocket gick bra, betydligt värre förra gången då jag "bara" hade 6 blåsor. Smärtan nu efteråt är värre! Fick ligga med TENSapparaten för att kunna röra mig. Aj aj!

Fy faan så jag mår hörrni! Jag går som en gammal tant och måste tänka mig för inför varje rörelse jag gör....

Men en fråga tiller tjejer: Om ni fick välja skulle ni då hellre sätta in 2 kottidsodlade embryon eller1 blasocyst.

Historiken är att jag misslyckats med ett ET med blaso, ett FET med blasto (från samma plock) samt misslyckats med ett korttidsodlat ET (8 celligt).   

Jo diskussionen om ett eller två embryon har jag haft med dr Solensten inför två ET nu. Förra gången fick vi bara två befruktade ägg och jag ville verkligen sätta in båda, men fick inte.

Den här gången har jag inte tänkt ge mig lika lätt. Bevisligen så funkar ju inte IVF så bra för oss även om alla läkare säger att vi har såååå brraaaaa chanseeeer.... eftersom att vi fått barn på egen hand tidigare, har fina embryon och inte är så gamla (30 resp 31) men tydligen så går det ju inte ändå!

Man vill ju känna att man gjort allt innan man ger sig och accepterar att det "bara" blir ett barn...    

Hoppas att jag itne trampar på några tår när jag berättar den här historien:

Igår när jag kom hem från ET så mådde jag verkligen inte bra, ont överallt och kunde knappt gå upprätt.... Ledsen över att det var vårt sista ÄP men samtidigt lättad. Då kommer min 3,5 åriga dotter fram och frågar:
- Mamma, vi har bara en bebis va? Inte två eller fyra? och så pekar hon på sig själv.
- Nä, svarar jag. Vi har bara en flicka och det är ju du- världens finaste.
- Vilken tur mamma att ni fick jag som är så fin. Det räcker med en då....

Va, tror ni att jag slutade grina någon gång. Hon är så klok och jag är så tacksam för att jag har henne, hon kan trösta mig när det blir för tungt. Det är för hennes skulle som vi beslutat att det får räcka nu, det här är sista gången. Vi har lyckats en gång, ett mirakel, och jag vill inte gå omkring i flera år och sakna något som jag kanske aldrig kan få. Jag har min dotter, min lilla flicka som är den finaste och jag vill inte försumma henne och tråna efter det omöjligt.   

Till er som inte har barn sedan tidigare: jag kan aldrig förstå skillnaden i vår längtan, men jag hoppas verkligen, av hela mitt hjärta, att ni också får uppleva känslan av ett barn. På ett eller annat sätt, resan tar ju oftast inte slut efter IVF.  

labbet ringde idag och meddelade att av våra 22 ägg var det 19 som var mogna och hade blivit injicerade med hjälp av ICSI. Av dessa hade 11 stycken överlevt natten och blivit befruktade. Hon föreslog blasoodling, men jag väntar på att Dr Sol ska ringa imorgon så att jag kan övertala honom att jag hellre vill ha tillbaka 2 tvådagars embryon. Sen får vi se hur det går?!