IVF Umeå
jo jag håller verkligen tummen att det funkar denna gång, det blir så oroligt när det bara är en i reserv typ, eller vad man nu ska säga
jo jag håller verkligen tummen att det funkar denna gång, det blir så oroligt när det bara är en i reserv typ, eller vad man nu ska säga
sambon har varit in och kikat i tråden, så nu han bara "men har du inte lagt upp bild?!" nepp, men nu
mitt IVF slutade till 99% i tidigt missfall, har inte testdagen förrän om 3 dagar, men började blöda på ruvardag 12, testade på ruvardag 14, det var fortfarande ett plus, och gjorde ett även idag och det var svagare, så för mig och sambon blir det ett nytt försök i augusti
usch vilken tung dag, tog sista testet och det var nu helt negativt, så jag fick telefontid nästa vecka på fredag för planering av FET
så tråkiga nyheter i denna tråd just nu, men skönt att det för några stycken ändå har funkat än så länge..
jag har av någon anledning börjat blöda igen, skitjobbigt ringde till gyn som bad mig avvakta om det inte börjar blöda mer
jag gråter nästan.. det var jättelänge sen jag var in hit, det tog så hårt på att det inte lyckades förra gången.. nu väntar jag på att mensen ska komma, den 13:e kom missfallet förra månaden så jag tänkte att kroppen har ju gått igenom så mycket med IVF, så jag kan inte räkna med att det gick som med missfallet via naturlig väg som jag fick i vecka 6, då kom kroppen igång direkt.. för två veckor sen så hade jag skitont i magen och kunde knappt röra mig, och tänkte att nu jäklar, jag ska ta ett test inför helgen så jag är förberedd på att mensen ska komma..
jag blev ganska chockad, gick ut till sambon och sa "... du... undra om det har skett något nu" tyckte mig se ett svagt plus, sambon tog testet och kikade och sa "... hm.. jo... jag ser något svagt"
undra om det här inlägget är ganska osammanhängande, men jag är helt skakis och vet inte hur jag ska reagera
semestertider nu nu har vi haft fullt upp och varit och rest till gotland och grejer så jag har inte kunnat skriva något här.
Jag är fortfarande sorgsen över att första IVF försöket inte fungerade, eller.. det tog sig, men fastnade väl inte ordentligt på något sätt så.. förra månaden så fick jag ett svagt svagt plus igen så att till och med sambon kunde se, men dagen efter började jag blöda.. nu är det dags igen för mens snart, då ska jag ringa IVF kliniken.. men är dom förstående över sorgen? jag är förföljd av otur, helt allvarligt, har aldrig gått igenom något utan hinder, jag måste få brytas ner först och hamna på botten för att sen få min belöning.. nu verkar det som att belöningen är där, men vill inte riktigt fram.. Är det någon som fått behandling med kortison? typ prednisolon, för att det finns en misstanke om att kroppen inte accepterar embryon
den 30:e ska jag på ultraljud inför FET, vi har ett embryo i frysen, håll tummen att den sedan vill klara upptiningen, och att den fäster.. känner sån enorm oro inför detta då vi bara fick ett embryo av så många till frysen