pallar inte barnskrik

Jag blev pappa för tio dagar sedan med min fru som jag känt i tretton år. Flickan vi har är eg ett barn som antagligen skriker rätt lite jämfört med andra. Men jag pallar fan inte av ljudet när hon väl sätter igång. Jag blir skit irriterad, uppjagad och frustrerad. I princip vill jag bara fly fältet. Lyckas aldrig få tyst på henne bara med napp. Lämnar jag över henne till min eminenta fru tystnar barnet på 10- 15 min. alla pratar om hur underbart de här tio dagarna är men det känner inte jag direkt. Känns nästan som jag inte är gjord för detta. Blir det bättre eller är ett nervsammanbrott att vänta?????

Får väl uppdatera litta. Jo det har väl blivit bättre lite och det känns inte sådär jobbigt längre. Jag kom ju underfund med det ni sagt. Börjar det böla så lämnar jag över henne till mamman. Enkelt.....

Sedan är det ju rätt mycket annat som inte är superkul diret, tex att man känner att man inte kan lämna hemmet för hon ska hela tiden äta, och vi orkar helt enkelt inte stressa runt överallt och bara för att kunna tajma måltiderna. Vilket då ju resulterar i att man bara sitter hemma och glor. Tur att jag bor i hus och har lite grejer att snickra och annars hade jag fått hjärnblödning..

det reder sig nog i slutändan iaf :)

Tack för svaren

pallar inte barnskrik

INNEHÅLL