Sambo tjänar dubbelt så mycket och vill därför ha dubbelt så mycket som mig att leva för...

Visst vill man att det ska vara jämställt ekonomiskt i förhållandet så man har lika mycket att röra sig med, det förenklar ju väldigt mycket. Men sedan tycker i alla fall jag att den utbildning och yrkesväg man gått för att uppnå till den lön man hör är ett egenansvar också. Det är ju hans pengar som han tjänat ihop. Vissa pluggar 10 år för att få en bra lön och lever ihop med någon utan utbildning (säger inte att det är så nu förstås) som tjänar märkbart mindre.

Vill man dela med sig är ju det bra förstås, om båda är överens. Men vill den som har mer inte dela upp ekonomin så tycker inte jag att den personen har en skyldighet heller.

Nu tjänar jag och min sambo exakt lika mycket så vi har inte det problemet, men generellt i andra förhållanden jag haft så har jag alltid haft separat ekonomi trots att jag levt på endast studiebidrag (2500kr) och mitt ex 18-19000 efter skatt. Det kändes naturligt för mig.

Om jag tjänade mer än min sambo och vi delade på allt som var över från räkningarna (han fick av mina pengar med andra ord) och han gick och köpte snordyra skor osv osv så skulle jag känna att det är halvonödigt att tjäna så mycket om min lön ska gå till sånt, de pengarna hade jag själv kunnat spara eller investera istället.

Jag talar inte för eller emot det ena eller det andra. Det är så olika i alla förhållanden att man måste ha det som passar för var och en. I mina förhållanden har det passat bäst med separat ekonomi. Att ha barn gör förstås en stor skillnad också tycker jag.

Hoppas att ni hittar en lösning på detta som ni båda trivs med!