nettizmedman1 skrev 2012-06-28 17:15:17 följande:
Finns ett par olika sätt att lösa ekonomin.
1: Lika mycket pengar kvar.
2: Betala lika mycket pengar.
3: Betala lika stor andel relativt till lön
4: Man har motsvarande andel kvar (vad din man vill)
Om personerna tjänar 10k respektive 20k netto och utgifterna är säg 12k blir de på följande sätt.
1: Båda får 9kkr kvar, person A betalar 1k och B betalar 11k. Tror få går med på en sådan modell, skulle du göra det?
2: Båda betalar 6kkr var. Person A har 4k kvar och B har 14k kvar. Många har de på detta sättet.
3: Person A betalar 4kkr och B betalar 8kkr. Person A får 6kkr kvar, och B får 12kkr kvar. En vanlig modell.
4: Person A får 6kkr kvar och B får 12kkr kvar. Person A betalar 4kkr, och person B betalar 8kkr.
Modell 4 är faktiskt den modellen förutom 1 som ger mest pengar till den fattiga. Modell 1 är sanslöst orättvis om familjeutgiften är relativt låg.
I Min familj kör vi med en variant av 2:an. Båda betalar i grunden lika mycket pengar. Sedan auktionerar vi ut hushållssysselsättningar, så att den lågavlönade parten kan bjuda under och ta ledigt för att jobba hemma till vad som i praktiken blir en högre netto lön än på jobbet.
Denna metoden har visat sig vara mycket framgångsrik då vissa saker som bära, töma sopor och transport så blir ändå den högavlönade billigare.
Vad vi även gjort är att vi hållt hushållskontot till ett minimum. Transport och annat går på personliga konton. Familjen lånar mannens bil, inte tvärt om.
Vi har alternativ 1. Det är det enda som jag anser är rättvist i längden och min man håller helt med mig.
Vad är det för orättvist med att båda parter har lika mycket kvar?
Vi värderar våra insatser för familjen lika högt, även om hans arbetsgivare råkar värdera hans insats på jobbet lite högre än vad min gör.