Sambo tjänar dubbelt så mycket och vill därför ha dubbelt så mycket som mig att leva för...

Gift er så blir alla era tillgångar gemensamma.

Det verkar vansinnigt om du frågar mig. 8000 låter visserligen som ganska mycket pengar, men om en del (de mesta?) av de pengarna i praktiken går till hushållet och till dottern och ALLA hans 22000 går till honom själv sitter du i en ganska dålig sits om ni får för er att separera. 

Håller med dig om att det är sniket att lägga sina pengar på hög, i synnerhet med tanke på att du säkert möjliggör för honom att tjäna mer pengar genom att ställa upp för familjen när han t ex jobbar övertid. Eller har jag fel? 

Håller med dig till den punkt man skaffar barn ihop. Då blir familjen en ekonomisk enhet menar jag. Båda parter möjliggör på sätt och vis för den andre att tjäna pengar, därför borde familjens tillgångar vara gemensamma. 

Då blir situationen ännu mer komplicerad förstås, men gissningsvis betalar den "nya" för åtminstone en del av barnen från det gamla förhållandet med tanke på att hushållet knappast har ett eget matkonto för bonusbarnen som säkert äter samma mat som övriga familjen. Nej, jag vet faktiskt inte hur man gör den uträkningen så att bonusbarnet blir uteslutande bioförälderns ekonomiska angelägenhet. Kanske någon med erfarenhet av den situationen kan svara på det? Även om jag gissar att det finns lika många lösningar som individuella situationer.

Jag tycker fortfarande att pengar man tjänar i ett gemensamt liv borde vara gemensamma så länge det finns (gemensamma) barn som sätter gränser för hur mycket man faktiskt kan arbeta och tjäna. 

Har ni barn ihop?

Den stora skillnaden mellan dig och ts är att ts också tar ekonomiskt ansvar för parets gemensamma barn. Har man inga barn är det betydligt enklare att skilja på ditt och mitt. 

Ett barnbidrag täcker långt ifrån alla utgifter som har med barnet att göra. Kom igen i frågan när du har egna barn. 

1) Den ena tänker som en martyr.
2) Den andra tänker som en egoist.
3) Den ena tänker som en martyr och den andra som en egoist. 

Oavsett vilket så inser man nog inte riktigt hur ömsesidigt beroende ens privatekonomier är av varandra. 

En bebis behöver strängt taget ingenting mer än lite kläder och mat (förutom alla investeringar som barnvagn, bilbarnsstol etc som jag antar att man själv sätter gränsen för vad det får kosta och vad man behöver) men så fort barnet börjar i förskolan har du åtminstone barnomsorgsavgift. Och därefter kostar de lite mer för varje år. 

Men det kvittar egentligen hur mycket eller lite pengar man vill eller anser sig vara tvungen att lägga på sina barn. Jag ser bara inte poängen i att klamra sig fast vid separata privata ekonomier när i princip allt annat i livet är gemensamt. För mig är det självklart att man delar och delar med sig, i synnerhet inom familjen.