Jag har ett barn med honom på 1,5 månad. Han har fått vara med från början av barnets födelse fast det var han som plötsligt ville separera i början av graviditeten och hörde inte av sig under hela graviditeten förän ett par veckor innan förlossningen. Han är stark fixerad på sig själv och sina behov. Säger fina saker och fina ord; att han vill göra allt för barnet och ställer upp dag och natt men sen gör han inte det när man behöver hans hjälp mest. Han har bara en krets "vänner" runtomkring sig som håller med honom i vad han säger och gör och alla andra som tycker annat slänger han ut sitt liv. Han måste ha en god image till varje pris och då kan han trampa på de som står i vägen för det. Han saknar empati och det är så svårt att "möta" honom i konversationer. Vad är dina erfarenheter?