Att ha barn med en narcissist

Hej, jag har 2 barn med en man som jag tror har väldiga svårigheter. Jag aktar mig för att skriva att han har någon sorts diagnos men mycket av det ni skriver stämmer in med min exman.

Vi är skilda sedan ca 6 år sedan och den tiden har varit den värsta i mitt liv, mycket värre än när jag levde med honom. Eftersom det var jag som ville skiljas så tog jag på mig all skuld och försökte att göra livet så enkelt som möjligt för honom. Jag anpassade hela mitt liv efter hans vilja och nycker. Men sanningen är att man kan aldrig aldrig göra en man som han nöjd. Länge trodde jag faktiskt att det var mig det var fel på, om jag bara gjorde si eller så, så skulle han vara nöjd sen. Det hela har slutat med flertalet år i tingsrätt, jag är helt utblottad ekonomiskt och min bild av mig själv har tagit år att återställa. Men barnen är numera trygga hos mig och slipper träffa honom. Tyvärr var han inte så snäll mot dom heller, hade tydlig favorit som han inte var sen med att visa, våldsam, manipulativ osv.

Någon skrev och undrade hur man kunde dejta och skaffa barn med en sådan person...

Tja, i mitt fall så blev jag fängslad direkt av den charmiga personligheten. Alla vänner han verkade ha, känslan av att bli upphöjd till skyarna. Jag tror inte att man kan förstå förrens man är där själv. Men kort sagt, när det är bra så är det så otroligt bra! Men när det är dåligt... ja då är det så jävla dåligt att man inte vill leva längre ungefär. När det är dåligt så strävar man liksom efter att allt ska bli sådär bra igen, så man försöker anpassa sig och göra som personen vill och så är det om och om igen tills hela livet går ut på att göra så allt är bra hela tiden. Äh svårt att förklara.

Svårt att kategorisera tror jag, tror dom flesta kan falla för en sån. I mitt fall så var jag rätt ung när vi träffades. Sen har jag alltid varit väldigt mån om att bli omtyckt, snäll (nästan för snäll), naiv, letade vid tidpunkten efter trygghet och någon att skaffa familj med.

Nu har jag svårt att tro att jag skulle falla för en sån person igen, jag känner liksom av om det är något som inte stämmer. Jag blir vaksam på personer som har den där fejkade trevligheten (som jag förr trodde var på riktigt). Det är svårt att förklara men jag tror helt enkelt att jag nuförtiden inte är lika naiv plus då att jag har erfarenheten av att leva med en sådan människa.

Jag märker av att det finns sådana människor lite här och var i samhället, jag drar mig direkt undan. Noll kontakt är som sagt det man ska sträva efter.

Tyvärr är mitt liv (och kanske mina barns) förstört då jag än så länge haft med en sån att göra i över 13 år. Han ger sig aldrig utan förklarade fullskaligt krig när jag ville skilja mig.

Exakt detta, jag har visserligen haft en trygg och bra barndom men det där att vilja ta hand om och hjälpa andra. Jag har alltid varit en sån som lyssnar på andras problem och kommer med lösningar och liknande. Sån är jag fortfarande men som sagt, MYCKET avvaktande om jag märker att någon är ?knepig?. Svårt att sätta fingret på vad som signalerar en N men tja har man genomskådat en så blir det lättare att se fler.

Jag tycker det värsta är att se mitt ena barn försöka uppnå den där känslan av att han tycker barnet är fantastiskt. Mitt ena barn är liksom inte ?avgiftad? ännu trots att dom inte träffats på riktigt på ca 2 år.

Mitt andra barn däremot har aldrig varit någon favorit och således aldrig fått känna sig sådär fantastisk så det barnet bryr sig liksom inte om sin pappa.

Det är ju ganska vanligt vad jag förstått, att en N förälder gärna favoriserar ett barn. Så otroligt trist att se.