Tråd för oss som snart ska göra abort.

Ja fast där med hemabort så är dom extremt noga med att du MÅSTE ha en myndig person närvarande, dessutom ringer dom under dagen för att se hur det går och hur du mår osvosv. Det är dessutom oftast som så att dom rekommenderar abort på sjukhuset om det är första gången, men det är ditt eget val om du vill vara där eller hemma..

Jag vet egentligen inte om jag bör dela med mig av min abortberättelse eftersom det blev till något av en skräckupplevelse, men jag kan åtminstone berätta så mycket jag måste för att få fram mitt viktiga budskap angående smärtlindring...:

Jag var på Abortkliniken i fredags och fick min första tablett klockan 9. Fick ingen värk eller blödning av denna tablett men blev extremt trött. Hade jobbat natt och gått av mitt pass klockan 7.30 på morgonen och alltså åkt direkt till kliniken efter jobbet. Normalt sover jag ca 4 timmar efter ett nattjobb. Nu kom jag hem vid 10 och gick genast och la mig. Sov till klockan 19! Var sedan vaken i ett par timmar, för att sedan somna igen och sova till 01 på natten. Somnade igen vid 03 och sov till 9.30....

När jag vaknade vid 9.30 så åt jag lite frukost eftersom barnmorskan varit tydlig med betydelsen av detta. Dels för magens skull eftersom man tar ganska mycket smärtstillande, dels för orken eftersom man sedan kanske inte känner för att äta på några timmar. En timme senare tog jag 4 panodil (sammanlagt 2 g) samt 2 Diklofenak. Ytterligare en timme senare (d.v.s 11.30) tog jag de fyra slidpillren (Cytotec) och gick och la mig. Tog ca en halvtimme innan jag började känna någonting. När värken väl började så kände jag ganska omgående att den var hastigt stegrande och eftersom barnmorskan varit tydlig med att det var viktigt att ta smärtstillande i tid så tog jag en Tradolan (fått med mig sammanlagt fyra stycken hem). Ungefär tjugo minuter efter den tabletten så började jag spy och tyvärr då inte bara den tabletten utan även frukosten och alla de andra smärtstillande tabletterna.

Efter en stund krossade jag en ny Tradolan och blandade i ett par matskedar vatten, som jag sörplade i mig. Spydde per omgående. Eftersom smärtan var helt outhärdlig så pillade jag då istället i mig två Alvedon men givetvis kom även dessa upp med en gång. Såhär i efterhand kan jag ju se hur dumt det verkar att fortsätta stoppa i sig tabletter efter att man spytt av det men igår verkade det som det enda som skulle kunna få mig att överleva.

Även efter att jag helt klart tömt mig på allt magsäcksinnehåll (inklusive varje spår av smärtstillande substanser...) så fortsatte jag att spy vilket inte direkt lindrade varken smärtan eller den allmänna upplevelsen av katastrof.

Det jag vill med inlägget är alltså inte att skrämma någon (då hade jag ju kunnat skriva mer utförligt om min gårdag och inte bara berättat om mina patetiska försök att smärtlindra mig) utan uppmärksamma de som ska genomföra medicinska aborter hemma på att man faktiskt kan vara VÄLDIGT känslig för morfin och att detta med lite otur kan göra att du får ligga hemma och abortera helt utan smärtlindring. Min sambo ringde till sjukvårdsupplysningen (som tippade på morfinöverkänslighet) och därefter gyn-akuten som trodde på samma sak men som inte ville skriva ut några andra smärtlindrande tabletter (typ suppar) mot mindre än att jag kom in (vilket vid den tidpunkten INTE var något alternativ). 

Det trösterika i situationen är att det ändå är en övergående smärta som i mitt fall varade från 12 vid lördag lunch till 03 på söndagsnatten. Nu, 9 timmar senare, har jag mer av en stark mensvärk och kan gå och stå upprätt om än inte ta mig an alltför krävande aktiviteter då jag fortfarande är otroligt trött.

Så, ingen skrämselpropaganda, bara ett tips om att undersöka möjligheten om att redan på plats få något som inte innehåller morfin som komplement till den "ordinarie" smärtstillande dosen OM det nu skulle visa sig att ni är lika känsliga som jag...

Mvh 

N: När du skriver det så känns det helt logiskt att det inte var morfinet som var fel... Jag hade ju inte ens hunnit ta upp de första värktabletterna (som jag istället med skräck i hjärtat fick se skvimpa omkring i kräkhinken...)... Vi tog fasta på just morfinöverkänslighet eftersom det var vad både sjukvårdsupplysning, personalen på gynakuten samt ambulanspersonalen sa att de trodde det var. Och precis som du beskriver så fick jag även diarré. Nice som fan alltså att sitta på toaletten och skita och samtidigt spy i en hink på golvet. Livet på en pinne.

Hade jag vetat då vad jag vet idag så hade jag inte lika lättvindigt valt att göra aborten hemma. Fick nästan en känsla av att barnmorskan förväntade sig att jag skulle vilja det eftersom jag var så kort gången (v 4-5) och "då brukar det väldigt sällan bli särskilt dramatiskt" (citat barnmorskan...). Skulle jag, gud förbjude (eh, nej, alltså jag förstår ju att det är mitt och min sambos ansvar, inte guds), hamna i samma situation igen så skulle jag absolut vara lite mindre jobbfixerad och se till att ta några dagar ledigt för att kunna genomföra aborten i en sjukhussäng. Är man en av de som inte blir särskilt fysiskt påverkad av förloppet måste det naturligtvis vara jätteskönt att få göra aborten hemma i sin lugna, stressfria miljö och slippa främmande människor och miljöer men det vet man ju å andra sidan inte förrän aborten är klar.