Någon mer med svårigheter att få till ett syskon?

Hej alla! Nu var det ett tag sedan jag skrev. Jag plussade i helgen efter en enkeldos pergotime. Nu är det nervösa veckor framöver men jag försöker att njuta. Kämpa på tjejer snart är det er tur också!

Nej, inga problem förra gången. Då var det snittiden det tog, dvs sju månader

Ah! Då förstår jag! Jo, förra graviditeten var rätt jobbig. Både psykiskt och fysiskt. Jag spydde mig igenom hela graviditeten. Minsta lilla kroppsliga ansträngning så kräktes jag. Jag vägde till och med mindre i 9:e månaden än vad jag gjorde innan graviditeten, och även om jag hade några extra kilon så var det inte så att jag hade sådana enorma mängder av överflödskilon. Lägg till även foglossning plus andra diverse graviditetsbesbär och så i slutet fick jag gå till psykolog via mödravården efter en viss övertalning från min barnmorskas sida. Så ja, det var en rätt jobbig graviditet och just dom delarna vill jag helst slippa vid en eventuell andra graviditet

Jo, det sägs ju det. Men samtidigt är det väldigt vanligt att just om man har haft Hyperemesis gravidarum så är det väldigt stor risk att man får det även vid följande graviditeter. Jag pratade med min BM som jag hade då om det och hon sa också samma sak, att det inte behöver bli lika illa nästa gång och när jag frågade henne hur stor del ungefär av "hennes" mammor (med tanke på att hon numera gått i pension så hade hon haft ett antal under sina år som barnmorska) som verkligen hade mått bättre andra graviditeten så kunde hon inte komma på att det verkligen hade varit så många. Då jag mådde som jag gjorde och har varit väldigt öppen med det så har jag träffat många som haft det likadant, och endast en av alla har sagt att hon mådde bättre andra graviditeten. Alla andra har till och med mått sämre. Hon som mådde bättre andra graviditeten har en son och en dotter. Det är sonen som är äldst och den hon mådde dåligt med. Dottern hade hon knappt några symptom med. Hon är den som hittills gett mig hopp att kanske slippa, då hon är nära släkting till mig. Men efter magsjukan jag nu har i färskt minne så är det hoppet som bortblåst

Vad roligt! Jag vågar nog mig på ett GRATTIS!

Vågar oxå säga Grattis!!  Vilken dag är du på??

 

Har du några känningar?? Gjorde ni något annorlunda denna månad?? Vill ha alla tips man kan få :)

Grattis!! Sådär såg mitt första plus ut med första barnet!

Hur kommer det sig att du får VUL? Och är det inte för tidigt än så länge för att man ska kunna se något? Jag hade för mig att de kunde se något på VUL först efter vecka 6 och att det inte ens var säkert att man kunde se något då heller?

Fick en dotter nov -09 och har nu försökt få ett syskon i 18 månader. Så det blir försök nr 19 om ca två veckor alltså.

Känner mig enormt stressad över den stigande åldersskillnaden. Kan inte slappna av och känna att livet rullar på och allt är bra ändå, utan känner mig till och från jättedeppig och är allmänt oerhört känslig för allting. Nästan direkt efter ÄL får jag som en arg klump av känslan att det inte tog och att jag ska gå och vänta på ännu en besvikelse. 
Jag vet att många försöker i jättemånga år, får upprepade missfall och kanske inte får några barn alls, medan jag har en underbar dotter och ändå mår så dåligt.

Det har tagit över mitt liv; jag är tveksam till att planera nånting alls, och det känns som att jag har fastnat i en sits här. Det har blivit en ond cirkel och jag undrar är det nån annan som känner så?

Börjar känna att jag vill ge upp, men samtidigt kan jag inte göra det för jag vill att min dotter ska få syskon och jag vet att jag skulle ångra mig för alltid. 

Skulle verkligen behöva nån slags uppmuntran och helst inte höra att jag är fånig eller otacksam, för tro mig, det vet jag och behöver ingen förmaning.

 

Okej, skönt att inte vara ensam.
Såg tidigare i tråden att du lyckats iaf, Maxe83, grattis! 
Tog det lång tid? 

Så lägligt för mig om det har något med tråden att göra ;)