Tack snälla men det var nog falskt,tog ett i morse med annat märke som var helt negativt:( Totalt helblankt! Pergotime har inte hjälpt, precis som jag kände på mig.Vi får nog ge upp detta nu och försöka acceptera det inte blir fler.Tungt och sorgligt
Är fortfarande tidigt men känner på mig det inte hjälpt...
Usch jag lider så med dig. Hur länge har ni försökt?
Samma som vi :-\
Men fy. 2år?! Det är ju verkligen hur lång tid som helst.
Fast när jag tänker efter så har vi redan försökt i 14månader, så det är inte långt kvar till två år för oss heller.... Men har ju ett ma under tiden, inte för att det i sig är en tröst, men jag blev ju gravid i allafall. Usch hur kan nåt så "enkelt" vara så jävla svårt??!
Tack fina för erat fina stöd,har ingen annan som förstår.
Idag är en mycket tung dag och jag orkar knappt jobba,var på föräldramöte med förskolan igår och var mycket prat om bebisar och syskon och en vän hade med sin bebis.Gör så ont så ont,när vi hämtar pojken hos farmor måste hon tvunget ta upp hur läget är för sambons syster som snart ska ha.Två gånger babblar hon om det! Fast jag har sagt en gång att vi kanske inte kan få fler barn.Och innan vi skulle gå hem och stod i dörren! Jag bryr mig inte ett jävla Skit! Vad är det för fel på människan!? Fy för henne som är så förbannat okänslig,jag bryr mig inte! Vi stod färdiga så jag tog pojken och gick ut...
Som om det inte var tillräckligt innan liksom,bara vrid om kniven lite till bara! Jag är ständigt ledsen och deprimerad och pratar inte med sambon.Vill bara vara ifred.Sonen märker ibland att jag är lite nere och ger mig en kram och säger mamma är du glad? Var glad mamma.Ja,mamma är glad...Han får inte komma i kläm.Men jag kan inte vara det,jag helt tom och gråter mig till sömns om kvällarna och kan inte sova.Igårkväll bara gick jag sönder,grät mig till sömns grät och grät.Allt blev för mycket och sambons okänsliga mamma.Helt ensam känner jag mig också för sambon tröstar aldrig,ger inte stöd bryr sig inte alls.Funderar på och lämna ibland,men för sonens skull kämpar man på.Fan ta de som blir gravida hela tiden och så lätt,känner mig bara arg bitter och ledsen nu:(:(
Tack fina för erat fina stöd,har ingen annan som förstår.
Idag är en mycket tung dag och jag orkar knappt jobba,var på föräldramöte med förskolan igår och var mycket prat om bebisar och syskon och en vän hade med sin bebis.Gör så ont så ont,när vi hämtar pojken hos farmor måste hon tvunget ta upp hur läget är för sambons syster som snart ska ha.Två gånger babblar hon om det! Fast jag har sagt en gång att vi kanske inte kan få fler barn.Och innan vi skulle gå hem och stod i dörren! Jag bryr mig inte ett jävla Skit! Vad är det för fel på människan!? Fy för henne som är så förbannat okänslig,jag bryr mig inte! Vi stod färdiga så jag tog pojken och gick ut...
Som om det inte var tillräckligt innan liksom,bara vrid om kniven lite till bara! Jag är ständigt ledsen och deprimerad och pratar inte med sambon.Vill bara vara ifred.Sonen märker ibland att jag är lite nere och ger mig en kram och säger mamma är du glad? Var glad mamma.Ja,mamma är glad...Han får inte komma i kläm.Men jag kan inte vara det,jag helt tom och gråter mig till sömns om kvällarna och kan inte sova.Igårkväll bara gick jag sönder,grät mig till sömns grät och grät.Allt blev för mycket och sambons okänsliga mamma.Helt ensam känner jag mig också för sambon tröstar aldrig,ger inte stöd bryr sig inte alls.Funderar på och lämna ibland,men för sonens skull kämpar man på.Fan ta de som blir gravida hela tiden och så lätt,känner mig bara arg bitter och ledsen nu:(:(
Var inte meningen att skriva två gånger
Enligt app ska jag ha mens på Söndag men känner inga symptom på det och inga gravid symptom heller.När brukar mensen komma när man ätit pergotime?
Är precis som kroppen stängt av,nu får jag väll inte mens heller...
I natt låg jag lite vaken med typ mensvärk som jag brukar när mensen kommer. I morse var det lite rosa flytningar. Precis som jag brukar få innan mens. Idag är jag inte hoppfull.