Oplanerat gravid med fjärde barnet

Nu kommer inte vi få så tätt. Men 4 barn inom 6 år i alla fall. Vi valde att behålla nr 4. V 40 nu. : )

Åh va härligt! Lycka till! :)

Ja jag kan erkänna att det var en massa blandade känslor när Stickan visade tydligt pos. Jag hade ju misstänkt det men när det var så tydligt så kom tårarna. Vi var ju nöjda med 3 barn juh. Och ändå visste jag va det var jag skulle ta bort om jag gjorde abort. Var så ledsen i början. Sambon ville behålla från start. Han är en person som tar dagen som den kommer mer än jag. Och han sa att klarar vi 3 så klarar vi 4. Men han sa också att han stöttar mig oavsett vilket beslut jag skulle ta då det är min kropp det handlar om. Dock gjorde han tydligt för mig att han INTE ville ta bort vårat barn. Det barn som kommer bli lila älskad underbar och fantastisk som sina syskon. Nu är jag glad att jag bestämde mig för att behålla. Längtar så efter min bebis att jag blir knäpp. Bf den 10/3 så det är väldigt snart.

Förstår din situation, känner igen mig. Man får panik! Hoppas ni får en bra kurator! Det fick inte vi, nån torr kärring som pratade om att abort är smidigt, sen om du känner annorlunda om ett år så kan ni ju prova igen! :-0

Arwen77: Vilket val gjorde ni? Följde ni er torra kurator?

Nej det gjorde vi inte bokade en tid men nej jag kan bara inte! Det är ju vårt lilla barn som blev till på ett så osannolikt sätt!

Hur går det för dig?

Tack att du frågar :). Vi kommer behålla barnet. Min man vill absolut behålla, han kan inte ens tänka tanken på att ta bort vårt barn. Jag känner nog egentligen samma sak som han, men jag är väldigt osäker på hur allt ska gå. Är orolig vad alla runt om oss ska säga och tycka. Men det känns skönt att i alla fall bestämt oss hur vi ska göra. Även om många tankar finns kvar att bearbeta.

Men ni vet ju vad de runtomkring kommer att säga. Kanske inte direkt till er men till varandra.

Vet de inte hur barn blir till?
Att de inte lärt sig än, samma misstag tre gånger...
Hur kan de missa att använda preventivmedel, de har ju sett hur det går?
Stackars barn, hur ska de kunna få uppmärksamheten de behöver?
osv, osv.

Allt detta vet ni. Det är inget att oroa sig för, det kommer knappast som en chock, det är ingen överraskning. Förbered dig för att låta det rinna av dig och fundera på vad du och din man tycker är de verkliga potentiella problemen och hur ni ska förebygga dem. Om du ska ta åt dig av vad folk säger kommer du bli knäckt. Det har ni inte tid och råd med.

Härligt!! Ni kommer att fixa det lycka till!